Australia

En episk kärlekshistoria i stil med “Borta med vinden”, ett historiskt, samhällskritiskt drama om rasism i 30-talets Australien, krig, äventyr, tragedi och komedi; Baz Luhrmann drar sig inte för att blanda olika genrer i “Australia”, en kärleksförklaring till filmmediet och klassiskt Hollywoodberättande från Humphrey Bogart och James Deans glansdagar. Med de australienska superstjärnorna Nicole Kidman och Hugh Jackman i spetsen, en speltid på nära tre timmar och en budget på omkring en miljard kronor har ambitionerna varit höga.
Den brittiska aristokraten Lady Sarah Ashley åker sig till Australien under slutet av 1930-talet för att möta sin man som begett sig dit för att sälja sin ranch. Resan går inte riktigt som planerat då maken hittas mördad och Sarah får ärva dennes enorma boskapsranch. Samtidigt tvingas hon motvilligt samarbeta med den råbarkade boskapsdrivaren Drover för att försöka sälja sin ranch innan King Carney får monopol inom industrin.

“Australia” är ett visuellt fyrverkeri. Vackra bilder på karamellfärgade solnedgångar, storslagna australienska landskap och passionerade kyssar i ösregn lyser upp bioduken. Hugh Jackman, som gjorde lysande insatser i “The Prestige” och “The Fountain”, är karismatisk och känns rätt i rollen som Drover. Han är tuff och självständig, och låter inte samhällets rasistiska värderingar hindra honom från att ha rasöverskridande umgänge med svarta och aboriginer.

Filmen i övrigt är en blandad kompott. “Australia” är välproducerad men alldeles för lång, förutsägbar och ojämn. Medan Luhrmann i “Moulin Rouge!” lät sin kreativitet och sina artistiska ambitioner löpa amok, med en lyckad kombination av estetisk briljans och en gripande kärlekshistoria som resultat, så är “Australia” en för konventionell mishmash av klassiska berättarelement. Karaktärerna är stereotypa med givna good guys och bad guys.

“Australia” är inte det storslagna mästerverk det eftersträvar att vara, men inte heller ett fiasko. Det är en underhållande film som gör sig bäst på bio.