Vantage Point

Vill man vara elak kan man kalla “Vantage Point” för en film där samma tjugo minuter upprepas åtta gånger. Man kan å andra sidan se den som ett dubbelavsnitt av tv-serien “24”, då likheterna är många. USA:s president är med, den tickande klockan finns där, liksom terrorister med tillgjord brytning och en bitter Dennis Quaid som Jack Bauer-kopia.
Konceptet är naturligtvis intressant – att samma händelse skildras från flera perspektiv – men filmens första timme lider av att det är samma scen som upprepas fyra-fem gånger utan någon större variation. Därefter hämtar sig filmen och den sista halvtimmen blir både intensiv och spännande, samtidigt som allt knyts ihop förvånansvärt bra i en actionfylld slutscen.

I “Vantage Point” skildras händelserna kring ett attentat mot USA:s president under ett toppmöte i Spanien. Efter att attentatet har visats från ett perspektiv, spolas klockan tillbaka tjugo minuter och vi får se samma sak från en annan persons synvinkel. Däri ligger filmens största svaghet – upprepningen. De inledande perspektiven är mycket snarlika varandra och när klockan återställs för tredje eller fjärde gången är det lätt att tappa intresset.

Som tur är rycker filmen upp sig mot slutet, då fokus sätts på livvakten Barnes, spelad av Dennis Quaid. Filmens höjdpunkt är utan tvekan en snyggt koreograferad biljakt, men den kan inte kompensera det ganska genomgående dåliga skådespelet. Oscarsbelönade Forest Whitaker imponerar inte, liksom Dennis Quaid, samtidigt som de spanska terroristerna med sina engelska brytningar mest känns som hämtade ur en dålig tv-såpa.

Som film kunde “Vantage Point” vara aningen mer genomtänkt, eftersom konceptet med flera historier som knyts samman kan fungera utmärkt. Som thriller betraktat är den hyfsad, men när tv-serier som “24” finns tillgängliga är det svårt att inte rekommendera dem över “Vantage Point”. I “24” stör man sig i varje fall inte på den tickande klockan.