Fearless

Jet Li återgår till sina rötter i hans sista renodlade kampsportsfilm – “Fearless”. Historien om en mans resa från arrogans till insikt i ett Kina under ständig förändring.
Huo Yuanjia är bara barnet när hans far förlorar en prestigefylld kung-fu-tävling vilket indirekt resulterar i skam och vanära för unge Huo som inte har insett vad kung-fu egentligen handlar om. I stilla tystnad efter ett bråk med faders nemesis son lovar han sig själv att aldrig någonsin mer förlora en utmaning. I strävan efter att bli traktens mästare låter han sin egoistiska sida spela en större roll än den ödmjuka vilket leder in honom på en mycket destruktiv väg i livet. När allting runt omkring honom sakta faller i bitar börjar Huo inse vikten av karma och sanningen.

Jet Li gör en av sina mest känslosamma roller någonsin och hanterar känslor med betyget godkänt. Kampscenerna är inte lika vilda och överdrivna som i “Hero” utan går mer tillbaka till grunden för man mot man med eller utan vapenprincipen. Li’s scener med Australiens störste man – jätten Nathan Jones är en ren fröjd att bevittna. Dessutom snuddar en av klimaxscenerna på att vara kanske Jet Li’s bästa insats med vapen någonsin. Koreografen Yuen Woo-Ping överträffar sig själv. I vanlig ordning.

“Hero” satte en ny standard för bildspråket i en film. “Fearless” är inte lika färgstark men fängslar trots det åskådaren med stämningsfulla vyer från provinserna i ständigt charmerade Kina. Hang-Sang Poons vision i symbios med regissörens Ronny Yu önskemål är i slutändan rejält tillfredställande även om det finns bakgrunder skapade av datorteknik som inte riktigt vill övertyga när de ställs bredvid verklighetens grönska. De typiska musikstyckena är skapade med precision och perfektion och sätter stundtals en vemodig lyster över hela filmen på precis det sättet de är designade för.

Jet Li’s farväl till genren som gjorde honom till en världsstjärna är ett gripande drama med välslipade slagsmålsekvenser samt en historia som sakta väver in publiken. Ett väldigt svajande tempo, särskilt under mitten av resan är tyvärr vad som hindrar filmen att få ett riktigt högt betyg samtidigt som det känns lite sorgset att inse att vi aldrig mer får se Jet Li i den rollen han alltid gjort bäst. Sparkandes och flygandes med en lång flätad tofs och sina svarta kung-fu-tofflor.