Half Nelson

Dan Dunne är den egensinniga högstadieläraren jag önskade att jag själv hade. Respekterad och omtyckt av sina afroamerikanska elever, men kritiserad av kollegorna för att hålla sig utanför kursplanen, förespråkar han kritiskt tänkande i idealistisk anda. Dunne menar att allting, såväl samhället som den enskilde individen, har sin komplexitet, sina egna motsägelser. Bakom det entusiastiska ansikte som framkallar livsinspiration i klassrummet i Brooklyn, döljer sig en ensam drogmissbrukare, övergiven av flickvännen. Dans liv tar en oväntad vändning när hans 13-åriga elev Drey (moget spelad av Shareeka Epps) hittar honom på toaletten efter en droginjektion och hjälper honom att komma upp på benen. Drey blir ett ljus i vardagen och en speciell vänskap utvecklas mellan de två.
Ryan Gosling som övertygade mig i “The Believer” i rollen som judisk nynazist gör här ännu en trovärdig prestation i ännu en motsägelsefull roll. Inspirationen flödar i undervisningsscenerna där Dan föreläser om varje enskild individs del i samhälleliga konflikter, såsom inbördeskriget och civilrättsrörelsen, samtidigt som dessa scener ges extra tyngd genom att på ett intelligent sätt kopplas till riktiga nyhetssnuttar som dyker upp. Dunne är en intressant personlighet, som strider med sig själv. Samtidigt som han eftersträvar att vara ett gott föredömme för hans nyfunne kamrat Drey, som han avråder att hålla sig borta från den karismatiske knarklangaren Frank, så befläckas hans egna vardagsliv av missbruk. Goslings sympatiska porträtt gör att jag förlåter Dunnes brister.

Trots de duktiga huvudrollsinnehavarna och intressanta idéerna så är själva utförandet inte tillräckligt starkt för att man ska bli uppslukad av berättelsen och bära med sig filmen efteråt.
“Half Nelson” är en lågmäld karaktärsstudie om att kunna förändras, men de vardagliga scenerna saknar helt enkelt intensitet och engagemang med tanke på det potentiellt starka ämnet. Även om inte själva drogmissbruket utgör det centrala inslaget, utan relationen mellan lärare och elev, så skildras knarkandet, de nattliga, ensamma turerna till barerna, och Dans misslyckande dejtande med en latinolärarinna alldeles för lättsamt och orått. Oförmågan att på ett psykologiskt plan kunna sätta sig in i Dans näst intill hopplösa situation, gör det här till ett medelmåttigt indiedrama.