The Spirit

Frank Miller, en serietecknande cowboy från Texas, fick se sin serie Sin City bli till film. Robert Rodriguez var till och med så generös att han lät Miller vara med som medregissör. “The Spirit” visar hur lite Miller egentligen var involverad.
Frank Miller har aldrig gått i filmskola, regisserat kortfilmer eller haft någon filmisk utbildning eller erfarenhet. “The Spirit” är ännu snyggare än “Sin City” – men saknar helt dennes själ och hjärta.

Manuset är en taskig sörja om en polis som försöker ta reda på sådant publiken vetat om efter femton minuter och tar ytterligare en timme för filmens karaktärer att själva lista ut. Och allt det dåliga går egentligen tillbaka till Frank Miller och hans regi. Han är ingen regissör och det finns otaliga scener som visar på just detta. Miller lyckas aldrig skapa ett jämnt tempo och inleder långa scener utan att ha en klar poäng från början. Ibland undrar jag om det är hans sätt att skryta med den visuella stil hans medarbetare snickrar ihop med sina datorer.

Tajmning ska vi inte ens prata om och personregin skapar den mest överspelade filmen jag sett på flera år. Miller med sin cowboymoral kan inte låta bli att vara supersexistisk med kvinnopositionen som ett objekt som faller för allt materiellt.

“The Spirits” dåliga manus och regi täcks nästan upp av Frank Millers ibland hypnotiserande snygga visuella stil. Men dessa ögonblick är alldeles för få för att täcka upp för det hjärtlösa hafsverk Miller snickrat ihop.