Twilight

“Twilight” är nästa vampyrfilm till rakning denna höst. Baserad på Stephenie Meyers omåttligt populära bokserie om Bella Swan och hennes vampyrpojkvän Edward Cullen, är filmen årets mest efterlängtade för många av de ungdomar som utgör den mycket köpstarka demografi som brukar benämnas unga vuxna.
Bellas föräldrar är frånskilda och bor på motsatta sidor av U.S.A. När hennes mamma vill följa med sin baseballspelande kille ut på turné, flyttar Bella från sandiga storstaden Phoenix, Arizona till sin pappa i barriga småstaden Forks, Washington. I sin nya skola får hon snart många vänner, men det är en person som fångar hennes uppmärksamhet. Edward Cullen tillhör tillsammans med sin stora familj stadens särlingar, alla vet att någonting är speciellt med dem, men få har lyckats lista ut att de är vampyrer, om än fredliga. När Edward träffar Bella väcks en uråldrig hunger till liv. De båda ungdomarna dras till varandra och blir kära. Går det att vara tillsammans med någon som hela tiden riskerar att skada en? Och hur kommer de andra inom ens flock att reagera?

Bella Swan spelas med framgång av Kristen Stewart (som senast var med i Sean Penns roadmovie Into the Wild). Hon lyckas med konststycket att se ledsen, kåt, förvirrad och hoppfull ut på samma gång. På fler än ett sätt påminner hennes osannolika ansiktsuttryck om det tårfyllda trånande som blivit Naomi Watts kännetecken. Någonting liknande gäller för Robert Pattinson som vampyrpojken Edward, vars bleka hy och utmejslade anletsdrag skapar en androgyn James Dean. Scenerna när Bella och Edward kämpar mot lusten med stort L är i sin teatraliska storhet värda inträdet fler gånger om.

Bildspråket och miljöerna är en annan formidabel komponent. Naturromantiken frodas. De pampiga dalsänkorna och mörka skogarna påminner om Twin Peaks och Caspar David Friedrich på samma gång. På ett mycket effektivt sätt förmedlas känslan av att vara omringad av det mystiska och oförklarliga. Samtidigt produktplaceras det flitigt. Vi lär oss snart hur vi hittar rätt bokförlag via google, att unga vampyrer föredrar Volvo och att Twilight-böckernas författarinna gärna beställer in vegetariska tallrikar på huvudpersonernas stamhak.

Att en av årets mest efterlängtade ungdomsfilmer så uppenbart undviker att tala rätt ut om sex, borde (och har även till viss del) borga för omvänd moralpanik i det jämförelsevis liberala Sverige. Och visst bygger “Twilight” på en uppenbart högerkristen värdegrund som talar i tydligt formulerade slutsatser. När ungdomsgäng dricker öl blir de ondskefulla. När pappor dricker öl klarar de av att sporta en vacker mustasch, putsa sina vapen och vara tillbakadraget schyssta på samma gång. Vad man inte riktigt förväntar sig är att denna restriktiva syn på ungdomsuppfostran öppnar upp för en av årets effektfulla ungdomsfilmer. Regissör Catherine Hardwicke (Thirteen, Lords of Dogtown) kan onekligen konsten att tala 14-åringens gåtfulla språk.