Babylon A.D.

Det finns låga förväntningar, och sen finns det låga förväntningar. Namnet Vin Diesel har en förmåga att sänka mina förväntningar kraftigt, lägg sedan på science fiction och en värld på gränsen till självförintelse och filmen träffar botten omedelbart. Detta är Babylon A.D.
Tyvärr, även fast det tar emot att säga det, så är filmen om så bara för en kort stund, en smärre positiv överraskning. Om detta beror på att ribban var låg till att börja med eller på grund av något annat är svårt att avgöra, men värt att betänka. Den första minuten av filmen var skrattretande och ledde en till att tro att man var på väg att kastas in i ännu ett mediokert och ihåligt äventyr genomsyrat av Diesels enorma fysik och fruktansvärda whiskeyröst. Sen kom den lilla vändningen. Thoroop, den ultramaskulina protagonisten, vaknar upp i någon öststat med tre dagars skäggstubb och tänder en cigg. Han glider runt på gatorna iklädd någon form av poncho och slår en hjälplös kille halvt medvetslös medan någon hård hip-hop låt i bakgrunden ger honom lite hjälp på vägen mot att uppnå sin underliga image.

Det går inte att undkomma att det var någotsånär skönt att vila ögonen på. Sen vänder filmen tillbaka till den alltid lika förutsägbara karaktär som en film av denna kaliber kan förväntas inneha. Filmen fortgår och Thoroop träffar bland annat Gorsky, spelad av Gérard Depardieu, som antagligen ska vara ett försök till någon slags futuristisk oligark iklädd en träningsoverall. Man slungas sedan in i en och en halv timmes scener av äkta Dieselanda fyllt till bredden av SWAT-teams, ultimate fighting, och repliker som får en våndas i biomörkret. Melanie Thierry, som spelar den kyska lilla flickan Aurora som ska eskorteras till New York på grund av någon anledning som förblir oklar även efter filmens slut, är kanske den enda karaktär som lyfter filmen. Om endast på grund av sin strålande skönhet. Det verkar som att dystopier har varit på tapeten nu ett bra tag, och denna är av det sämre slaget.

Trots en del halvskarp samhällskritik och förvånansvärt många sköna detaljer så finns det inget nytt. Släng ner “Children of Men”, “28 dagar senare” och “I am Legend” i en mixer så får du en biljett till “Babylon A.D.” Det visade sig att när allt kommer omkring så var det bara de låga förväntningarna som lyckades höja filmen till något som är värt att se. Det som står ut mest i denna film är herr Depardieus näsa.