Milk

Genom filmatiseringen av USA:s första öppet homosexuella politiker Harvey Milk omfamnar Gus van Sant en genre som sedan långt tillbaka stagnerat i dubiösa personporträtt och fläskig sentimentalitet. Filmer vars självändamål i regel hittas i glansspridning över regissörens namn.
Regissör Gus van Sant och manusförfattare Dustin Lance Black förhåller sig i stort knappast annorlunda till deras ämne än deras föregångare gjort. Även då van Sant briljerar i klippning och skådespelarregi dör embryot av reflektion och analys långsamt bort i en närmast överdetaljerad kartläggning av Harvey Milks politikerkarriär under sjuttiotalets San Fransisco. Porträttet blir därmed offer för sin egen oförmåga att se bortom denna karismatiske ledare. Då istället för att nyansera bilden av den amerikanska gay-rörelsen och gemene amerikans uppfattning om homosexuellas rättigheter tvingas publiken in i oförklarligt många och långa onödiga scener kretsande kring få och påtagligt kantiga karaktärer – vilket ter sig ironiskt med tanke på Blacks ointresse att gå bortom Harvey Milk och dennes krets.

Men en klarare exposé blir i sammanhanget sekundärt med de mästerliga skådespelare regissören omgett sig med. Josh Brolin ger obehagligheten ett ansikte i den tveeggade politikern Dan White – ett skådespeleri som varje sekund film vore hans sista. Då förpassas han ändå i skuggan genom Sean Penns totala adaption av Harvey Milk. Det är en skådespelarinsats som står bortom all sans, en insats vars förtjänst knappast kan förklaras i ord eller belönas genom ett hagelregn av oscarsstatyetter.

Penn tar därmed närmast udden av de uppenbara kvalitéerna i Harris Savides vackra och jordnära kameraarbete som varvas med autentiska nyhetsklipp. Tillsammans väver de skickligt in det hat som 1978 skulle kulminera i en omröstning om homosexuella lärares tillträde till offentliga skolor i Kalifornien. Det är i omröstningen och den efterkommande arkebuseringen filmen strängt taget definieras. I denna klimax förpassar van Sant sin publik till det fack av gråtmildhet hans föregångare redan rotat i, men där Penn kommer ut som vinnaren och som den mästerliga skådespelare han är bär han upp Milk mot skyarna.