The Last Airbender

Katastrofalt skådespeleri, onödig 3D och ett manus som känns som om det vore nedklottrat på toalettapper under några av M. Night Shyamalans längre toalettbesök gör The Last Airbender till en av årets sämsta filmer. Om film hade utsöndrat dofter skulle denna antagligen lukta som den avföring Shyamalan spolade ner efter besöken på det kakelbelagda extrakontoret.
Filmen är baserad på första säsongen av den populära animerade tv-serien Avatar: The Last Airbender, att ordet Avatar försvann någonstans på vägen till live action-film har givetvis att göra med den där sagan om överväxta smurfar signerad James Cameron. Adaptionen av de tjugo av tv-avsnitten till en film är stabbig och stora portioner av händelseförloppet visualiseras inte utan förtäljs av en tröttsam berättarröst som försöker förklara vad som händer mellan de tjatiga actionscener som vi faktiskt får se. Ett förfarande som gör att hela filmen känns som en enda lång trailer där utlovad spänning, romans och action aldrig realiseras.

Skådespelarna ser ut som rådjur fångade i strålkastarljuset från en annalkande bil när de krampaktigt försöker yttra den högtravande dialogen som ofta handlar om hur man måste följa en predestinerad väg för att uppfylla sitt öde. Hela projektet är klätt i en kvasireligiös dräkt som känns lika unken som katolicismens ursäkter för präster som inte kan hålla fingrarna borta från små pojkar.

The Last Airbender är inte filmad i 3D, som t.ex. Avatar, utan är istället omgjord i efterhand som Clash of the Titans. Till skillnad från den monstrositet till film som är Clash of the Titans, som borde vinna något slags pris för fulast effekter i världshistorien, så gör 3Dn här varken från eller till. Det finns varken bilddjups- eller “hoppa ut ur skärmen”-effekter värda att tala om, något som gör att 3D-effekterna inte tillför filmen något extra. Intetsägande 3D är i och för sig bättre än dålig 3D men samtidigt ett gigantiskt slöseri med både filmbolagets och biljettbetalarnas pengar.

Några snöiga vyer som ser rätt bra ut är det enda positiva jag kan hitta att säga om The Last Airbender. Filmen har spelat in bra, om än inte extraordinära, summor pengar vid världens biljettkassor vilket gör Shyamalans löfte om två uppföljare, baserade på de återstående två säsongerna av tv-serien, till ett hot som vi måste lära oss att leva med. Varför kunde han inte bara spola ner den nedklottrade toarullen med resten av skiten?