Men Who Stare at Goats

Det är svårt att skildra absurdism i konst. Kafka gjorde det i sin litteratur, Coen-bröderna har lyckats bra med det i flera av sina filmer; men det är mer regel än undantag att det bara blir konstigt. Det är lite som att vara ironisk i sms, ofta når avsändarens ambition inte hela vägen fram till betraktaren, vilket ofta resulterar i oklarheter. “Men Who Stare at Goats” är ett lysande exempel på detta. När filmen diskuterades över en öl på idéstadiet lät det säkerligen roligt, men under filmprocessen har den ursprungliga ambitionen antagligen blivit något helt annat, och resultatet är just, bara konstigt.
Bob Wilton, spelad av Ewan McGregor, är en amerikansk journalist som beger sig till Mellanöstern för att bevaka kriget i Irak. I Kuwait stöter han på Lyn Cassady (George Clooney) som visar sig ha varit en del av ett särskilt förband i den amerikanska armén som fokuserat på att stridas med mentala krafter. Han får snart se närmare prov på vilka kunskaper Cassady besitter och börjar inom kort få uppslag till ett avslöjande som han tror kan bli riktigt stort i den amerikanska pressen.

Särskilt mycket story är det dock inte att tala om. “Men Who Stare at Goats” har egentligen ingenting att berätta, vilket den försöker kompensera med fyndiga karaktärer. Tyvärr är karaktärerna inte speciellt fyndiga, och hur rolig filmen än försöker vara tröttnar man ganska snabbt på de stela försöken till underfundigheter. Istället mynnar den ut i att vara en ganska banal historia som varken överraskar eller underhåller.

“Men Who Stare at Goats” bjuder på ett par skratt och är faktiskt mer än uthärdlig under den första halvtimmen. Därefter blir det för mycket av allting och man inser snabbt att det hela mest är en ursäkt för att en del av Hollywoodeliten ska få reprisera sina paradroller ytterligare en gång. Nej, både vi och filmen i sig hade mått bäst av att filmen inte hade blivit något mer än ett roligt samtalsämne över en öl.