Den fantastiska räven

125 000 stillbilder och en aldrig skådat detaljrikedom. “Den fantastiska räven” är den snyggaste stop motion-animerade filmen någonsin och trots att den bygger på Roald Dahls älskade saga är det omöjligt att missa att det är en film av Wes Anderson.
“Den fantastiska räven” är egentligen en kort historia om en uttråkad räv som börjar stjäla från sina grannar. Herr räv och hans familj kommer i kläm och han måste rädda sin familj undan de onda bönderna. Wes Anderson och Noah Baumbach skrev filmen hemma hos Roald Dahls änka Liccy. De skrev på dagarna och åt middag vid samma matbord Roald suttit vid på kvällarna, allt för att fånga den norsk-brittiske författarens känsla och stämning. “Den fantastiska räven” bygger trots allt på en dryg timme av material som inte finns i boken. Sidohistorier och karaktärer som passat inte lika bra i Dahls och Andersons parallella världar introduceras utan att vi rynkar på näsan. Anderson är duktig på att hitta rätt stämning och få resten av berättelsen och karaktärerna att fånga och förmedla den känslan.

Precis som alla andra Anderson-filmer är det den dysfunktionella familjen utveckling på utkanten av samhället som är intressant. De spelar efter sina egna regler, de är isolerade och vill vara något de inte är. Rävarna läser en korsning mellan New York Times och New Yorker, klär sig i manchesterkavajer och gör sitt bästa för att passa in i ett mänskligt samhälle. Rävarnas utanförskap är skulle kunna vara en metafor till familjen Tenenbaums antisociala problem. Eller till Francis, Peter och Jacks oförmåga att komma överens i “The Darjeeling Limited”.

Den “Den fantastiska räven” är en okonventionell film, och följer inte de mallar filmindustrin satt upp. Anderson valde exempelvis att inte spela in några röster i studio, utan tog med sig sina skådespelare till en gård på den amerikanska landsbygden och spelade in med en vanlig ljudbom. Och förhoppningsvis kommer båda vuxna och barn älska den värld Anderson bjuder in oss till.