Two Lovers

Hoppet och tron på kärlek vid första ögonkastet gör många blinda, och man glömmer snabbt vad man har. “Two Lovers” är en jakt på en flyktig dröm som omöjligt kan uppnås, hur mycket man än vill, och när bubblan spricker är besvikelsen där och gör oss påminda om verkligheten. Men kanske gör besvikelsen att man vaknar upp ur drömmen, ser sig omkring och inser att vardagen kanske inte är så illa ändå.
Joaquin Phoenix återförenas för tredje gången med regissören James Gray, här i ett stillsamt drama om komplicerad kärlek mellan tre individer. Phoenix spelar Leonard, en excentrisk och introvert man som flyttat hem till sina föräldrar efter ett kraschat förhållande. Hans föräldrar, som spelas av Isabella Rossellini och Moni Moshonov, är omtänksamma och kärleksfulla och försöker se till att Leonards tillvaro är lycklig och trygg. Leonard träffar en dag på Michelle och Sandra, två vackra kvinnor spelade av Gwyneth Paltrow och Vinessa Shaw, som han förälskar sig i och det hela resulterar i ett ångestframkallande dilemma om vem han ska välja.

Kärleken är aldrig enkel, det fastställer “Two Lovers” ganska omgående. Leonard slits mellan dessa kvinnor men drar sig mer åt Michelle. Hon å sin sida slits mellan Leonard och en annan man som är gift och det gör Leonard ledsen och arg, medan Sandra helt och hållet har lämnat sitt hjärta till Leonard. “Two Lovers” är med andra ord ett giftigt triangeldrama som byggs upp av gediget skådespel, framfört av mycket duktiga skådespelare. Phoenix balanserar hela tiden mellan depression och glädje, han snuddar skickligt mellan toppar och dalar och visar dels Leonards sårbarhet, men framförallt hans vilsenhet om hur han ska tackla sina kärleksproblem. Paltrow har också en karismatisk dragningskraft, och trots att hon beter sig illa mot Leonard förlåter man henne för de val hon gör.

“Two Lovers” ger ett minnesvärt intryck eftersom de starka scenerna är så avskalade och diskreta. Inga sorgliga stråkar, kraftfulla monologer eller pampiga sortin, bara känslosamma uttryck och få, men viktiga ord som yttras för att vi ska förstå scenernas kraft. Gray gör ett gediget hantverk och visar upp de mer komplexa sidorna av kärlek, utan att det blir fånigt eller löjligt.

“Two Lovers” är välregisserad, välspelad och välskriven, och det vore ju synnerligen trist om Phoenix slutade helt med skådespel till förmån för en rappkarriär.