Bröllopsduellen

Jag leker ibland med tanken hur filmmediet kommer att utvecklas i framtiden. Hur de filmer som produceras om 50 år kommer att se ut och vad som kommer att skilja dem från dagens produktioner. Antagligen kommer fler och fler filmer ta hjälp av den tredimensionella tekniken samtidigt som allt större delar av filmproduktionerna kommer att skötas med hjälp av datorer. Jag har dock aldrig drivit iväg så långt i mina tankar att jag har funderat på vad som skulle hända om man lät en robot skriva manus till en film. Men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att resultatet skulle bli någonstans i närheten av “Bröllopsduellen”.
Emma och Liv har varit bästa vänner hela livet, och tillsammans delat drömmen om att en dag få ha det perfekta bröllopet på Hotel Plaza i New York. Vid 26 års ålder går drömmen i uppfyllelse då deras respektive män friar till dem. Ett fel i planeringen resulterar dock i att Emma och Liv bokar in sina bröllop samma dag. Och när de försöker ändra datum för den ena visar det sig att det inte finns någon mer plats ledig de närmaste tre åren.

Det hela följs av att de två inleder ett “krig” mot varandra. Den ena av dem går till och med så långt att hon skickar chokladpraliner till den andra för att hon ska bli för tjock för att komma i sin bröllopsklänning. Det är ungefär på den intelligensnivån filmen håller sig från början till slut. Samtidigt är det närmast fascinerande hur förutsägbar filmen är. Det är så glasklart att de två ska bli vänner igen när ondskan eskalerat som mest mellan dem att det inte ens kan räknas som en spoiler.

Det mest uppseendeväckande är dock kanske hur filmen, som marknadsför sig som en komedi, misslyckas så fatalt med sin uppgift att underhålla. Samtidigt är det svårt att säga om det är Anne Hathaway och Kate Hudson som gör dåliga insatser i huvudrollerna eller om deras karaktärer helt enkelt är för korkat skrivna för att kunna spelas på något vettigt sätt.

På något plan försöker “Bröllopsduellen” säga något smart om relevansen kring vänskap, men det är ett budskap som inte ens når halvvägs fram till sin publik. I slutändan är “Bröllopsduellen” en av de minst djupbottnade filmer jag har sett på mycket länge. Och den dystra sanningen är den, att under ett skal av fluffiga bröllopsklänningar och dyra chokladpraliner så finns – absolut ingenting.