Brudens bäste man

De flesta kärlekskomedier är förutsägbara och ofta tycker man sig ha sett filmen tidigare, men sådant går att ha överseende med om hjärtat finns där. Själva storyn behöver inte vara märkvärdig utan filmens framgång beror snarare på hur väl man lyckas skapa intresse kring huvudkaraktärerna. Som åskådare vill man sympatisera med dem och ta del av kärleksproblemen. På den punkten funkar Brudens bäste man inget vidare. Filmen handlar om Tom (Patrick Dempsey) en oförbätterlig Casanova som ständigt älskar med en ny kvinna. Några känslor får dock inte komma in i bilden, så han har en regelbok som han följer strikt, vilket bland annat innebär att han aldrig träffar samma kvinna två kvällar i rad och aldrig ringer någon inom 24 timmar efter första mötet. Han behöver dock aldrig oroa sig för att sova ensam, eftersom det hela tiden finns nya kvinnor i hans värld. Ett uppmuntrande leende ute i rusningstrafiken är allt som behövs för att någon diskret ska ge honom ett nytt telefonnummer att ta ställning till.
En viktig del av Toms liv är Hannah (Michelle Monaghan) som han lärde känna på Collage. Sedan dess har de varit vänner, men aldrig haft någon tanke på att hoppa i säng med varandra. De trivs i varandras sällskap och gör mysiga saker tillsammans. Men när Hannah, som är i kultursvängen, får ett sex veckors långt uppdrag i Skottland blir Tom plötsligt kär i henne. Av någon anledning upptäcker han att hon är hans livs kärlek och bestämmer sig för att fria till henne. Tyvärr är det för sent, eftersom hon under vistelsen träffat den förmögne skotten Colin (Kevin Mckidd) som redan har friat. Hannah har accepterat och undrar vid hemkomsten om Tom kan ställa upp som manlig brudtärna. Då han inser att det är en möjlighet att avstyra bröllopet och få henne på andra tankar tackar han ja.

Det finns något mekanisk över Brudens bäste man. Här glider vackra människor omkring i den amerikanska storstaden; de kör dyra bilar, klär sig i exklusiva kläder och njuter av läckra bakelser. Sedan korsar samma människor Atlanten och visar upp sig i den skotska idyllen med vackra slott och nymånekvällar. Förgäves väntar jag på att historien ska bränna till, men det sker aldrig. Brudens bäste man bygger på ett manus av debutanten Adam Sztykiel. Det har sedan omarbetats av några mer erfarna manusförfattare. Riktig hur dessa har försökt vässa historien förstår jag inte. De verkar ha lånat mycket från tidigare komedisuccéer och då i första hand Min bäste väns bröllop. Slutresultatet är en ganska seg historia som man försökt krydda med lite humor från grabbarnas sportiga värld med återkommande basketmatcher. Tyvärr blir det bara någon märklig form av mobbinghumor som är totalt obegriplig och smaklös. Då är det roligare att se Sydney Pollack som Toms levnadsglade far. Till skillnad från sin son kastar han sig obekymrat in i nya bröllop innan bläcket ens hunnit torka på skilsmässopapperen från det förra äktenskapet. Det tillhör de roligare inslagen i den här knappt godkända komedin. Tyvärr blev Brudens bäste man Sydney Pollacks sista film. Han gick ur tiden den 26 maj. Det är ändå som regissör jag främst kommer att minnas honom, särskilt filmerna från 70-talet med Robert Redford i huvudrollen. Och så givetvis Tootsie.