Texas Chainsaw Massacre: The Beginning

1974 kom “Motorsågsmassakern” och skapade moralpanik världen över. Tobe Hooper stod för regin och den blev en symbol för det kommande videovåldet och filmen förbjöds i ett flertal länder. Idag är den en klassiker inom sin genre. Hollywood och Marcus Nispel tyckte dock att den behövdes göras om för en bredare publik och dammade av filmen 2003. Då gick den under originalnamnet “The Texas Chainsaw Massacre”. Ingen moralpanik spreds den gången men ett förnyat intresse för Leatherface och hans sjuka familj såg dagens ljus. Därför bestämde sig filmbossarna för att redogöra ursprunget för den psykotiska kannibalfamiljen.
“The Beginning” handlar om samma sak som titeln anspelar på. Det är början på slutet för den sadistiska familjen som äter upp folk som passerar deras vägar. Historien tar sin början med fyra ungdomar, två bröder och deras flickvänner, som har gett sig ut på en sista resa innan bröderna ska kallas in till Vietnamkriget. Den ene brodern känner stolthet inför inkallelsen medan den andre har beslutat sig för att totalvägra. På resan händer det dock en allvarlig olycka och de plockas upp av den lokale sheriffen som tar med dem till hans hus där resten av familjen bor. Efter det är ingenting sig likt.

“The Beginning” är snarlik remaken. Tonen är densamma och storyn är välbekant med ungdomar som råkar illa ut och som sedan råkar ännu mer illa ut när de väl träffar på den hemska familjen. Färgerna går i samma nyanser och våldet har skruvats upp en nivå till. Det som slår mig när jag ser filmen är hur mycket det har skruvats upp. Filmen är emellanåt riktigt brutal och grafisk och vissa scener är ganska magstarka. Och ändå har en hel del våld trimmats ner för att få en lämplig åldersgräns. Leatherface står som vanligt för den mer brutalare delen av filmen men vissa scener med övriga familjemedlemmar är minst lika blodiga. Eftersom ingen i familjen är särskilt normal tenderar det också att gå överstyr och bara bli en parodi på sig självt. Det blir för skadat, för mycket övervåld och alldeles för lite substans i historien. I vissa fall tillför våldet en del i handlingen som exempelvis när Leatherface börjar prova en av sina första ansiktsmasker i en väldigt obehaglig scen. I övriga fall fyller det bara ut filmen.

Men bortom allt blod och våld som infinner sig, så finns det faktiskt en story med. En story där vi får många förklaringar till Leatherfaces beteende och hur han blir den motorsågssvingande galningen. Vi får viss inblick i hans familj och deras förflutna. Men man skulle ha kunnat fördjupa det ännu mer och ge en ännu större inblick hos dem. Gå ännu längre tillbaka i tiden och skildra Leatherface som barn. Nu börjar det i vuxen ålder där han jobbar på ett slakteri och vad som följer sedan är en enda lång blodig massaker. Det blir heller aldrig särskilt spännande eftersom man vet nästan direkt hur det kommer att gå för de stackars ungdomarna. Inga överraskningar väntar och det hela flyter på relativt smidigt. Tyvärr tar det här bort udden på historien och konceptet men gillar man grisigt övervåld blir man säkerligen inte besviken.