Death Sentence

Saw-regissören James Wan har satt siktet på en ny genre och skapar tät dramatik när Nick Hume, spelad av Kevin Bacon, förlorar sin son i ett gängrelaterat våldsdåd. När rättssystemet blottar sina brister reser sig Hume ur spillrorna och försöker skapa sin egen rättvisa. Något som visar sig vara ödesdigert.
Detta är upptakten till “Death Sentence” där det stora temat är hämnd. Hämndhistorier är enkla och så även denna. Wan visar upp starka känslor under filmens gång och “Death Sentence” är i överlag en väldigt mörk film. När den perfekta idyllen sopas under mattan skickar Wan in Nick Hume allt längre in i galenskaper och irrationellt tänkande. Bacon är strålande som Hume och han bär upp hela filmen själv. De flesta andra medverkande är bara statister i skuggan av Bacons prestation. Han spelar en helt vanlig man som tappar greppet och försöker ställa allting till rätta genom att skipa rättvisa med egen fast hand och skildras med realism där Hume utför sina våldsdåd både klumpigt och impulsivt. I vissa fall är det med nöd och näppe han klarar sig undan med livhanken. Garrett Hedlund spelar gängets ledare Billy Darley och gör vad man kan göra med karaktären. Det blir dock precis så stereotypt som man kan förvänta sig av en sådan roll. John Goodman har även en liten roll som är ganska oväntad och kraftfull.

Trots en okomplicerad handling så tar “Death Sentence” oväntade vändningar i handlingen som för det mesta bara är positiva. Wan håller hela tiden spänningen på topp när Hume jagas av gängmedlemmar från höger och vänster. Det är högt tempo stora delar av filmen vilket bidrar till den täta spänningen. Moralen är ständigt närvarande men likväl ständigt aktuell. Vad gör vi i situationer då våra anhöriga drabbas av våldsdåd? Skulle vi ta lagen i egna händer om ingen annan gör det? Saker och ting tåls att tänkas på både en eller två gånger filmen igenom och Wan lyckas undvika dem värsta klyschorna. Enda till slutet. Utan att spoila allt för mycket så tappar Wan greppet om spänningen och den fina uppbyggnaden av historien och går Rambo på hela avslutningen. Och därmed faller den in i den typiska klichén som den har strävat så långt bort ifrån. Det är väldigt trist och utförandet gör det ännu tristare. Bortsett från det lilla antiklimaxet så är “Death Sentence” en riktigt bra film som rekommenderas och James Wan fortsätter att vara en intressant regissör.