Harry Potter och dödsrelikerna: del 1

Det började bli dags att saga adjö till Harry Potter och hans vänner. Warner Bros. fick panik, blev giriga och gjorde vad de kunde för att suga ut så mycket pengar som möjligt ur J.K.Rowlings saga.
“Harry Potter och dödsrelikerna del 1” är en helt annorlunda film än de tidigare filmerna. Regissören David Yates har valt en mörkare och dystrare ton. Men den största skillnaden är att den här gången är det Voldemort och bara Voldemort som står i centrum. Vi går miste om den årliga tågresan tillbaka till trolldomsskolan Hogwarts, middagarna i den pråliga matsalen, jularna på samma skola, lektionerna och det vanliga livet för trollkarlar och häxor. Nu är det bara döden som står på agendan, och det blir inte speciellt upphetsande spritt över 146 minuter. Speciellt med tanke på att det är 146 minuter av frågor utan svar.

Filmen tar vid där den förra filmen avslutades. Harry Potter har slutat skolan och gör sitt bästa för att övervinna mörkrets herre lord Voldemort. Samma premiss som övriga filmer, men utan allt vad Hogwarts och skolans kulisser betydde för Harry Potter-sagan. Det blir extra tydligt 90 minuter in i filmen då det känts som majoriteten av filmen utspelats i till synes karaktärslösa brittiska skogar.

Berättandet i sig är inte heller speciellt imponerande. Den riktiga dramatiken infinner sig aldrig, det springs genom postapokalyptiska skogar, det kastas trollformler fram och tillbaka, men det verkar inte betyda någonting, inte ens när Potters vänner attackeras känns det som om någonting är på allvar, vi vet ju att de måste ha något att berätta i de tre timmarna som återstår.

Del 1 är uppenbarligen en bro över till nästa film, det stora crescendot då frågor blir till svar och Harry Potter äntligen kan få revanschen vi väntat på i sex filmer.