Choke

“Choke” är baserad på Chuck Palahniuks (Fight Club) roman med samma namn. Den förtäljer historien om den unge sexmissbrukaren Victor, vars vardag mest består av att hålla sig borta från sex och se till att hans mor, som ligger på sjukhus med svår alzheimers, hålls vid liv så att han kan få reda på sanningen om hans mystiska barndom och försvunna far.
Sam Rockwell glänser i huvudrollen som den perverterade Victor. Rockwell träffar alltid rätt med sin komiska tajming och manusförfattaren och regissören Clark Gregg håller ständigt filmen överbord, trots att dess svarta innehåll rinner den aldrig över med ständiga sexskämt och problemfyllda och vilsna karaktärer. Den mörka humorn bäddar för ett par riktigt goda skratt och Gregg ser till att nivån ligger på precis rätt våglängd. Victors skeva bakgrund rullas upp med ständiga mellanrum när han försöker pussla ihop bitar som inte riktigt hänger ihop. Anjelica Huston spelar Victors sjuka mor, och bjuder på många breda leenden. Hon har glömt bort sin son för längesen, och när han hälsar på och hon ska försöka förklara hans trassliga bakgrund banar det vägen för ett par riktigt skruvade scener. De dementa och förvirrade patienterna inne på sjukhuset bidrar även de med ett par riktigt dråpliga upptåg och kommentarer, och det är inte ofta jag inte skrattar.

Karaktärsgalleriet är brett och bra, och Kelly MacDonald sköter sig klanderfritt i liten biroll som läkaren som tar hand om Victors mamma. Hon är charmig, förstående och ser till att Victor får uppleva lite riktigt kärlek istället för alla de sporadiska kvinnokontakterna han omger sig med. Deras relation mynnar ut till en stor del av filmen och känns som ett bra komplement till den burdusa humorn då den snyggt ringar in de lite mer seriösare delarna som infinner sig.

“Choke” är en vriden skrattfest och lyckas vara rolig nästan hela tiden. Hur nära den ligger källmaterialet låter jag vara osagt, då jag inte har läst boken, men man blir bra sugen på att se efter då boken oftast är ännu bättre.