Morgan Pålsson – världsreporter

När tv-serien “Hipp Hipp” hade premiär för några år sedan blev den snabbt en publikfavorit hemma i tv-sofforna. Personerna bakom tv-serien spann vidare på konceptet och bestämde sig för att ta två av karaktärerna i serien och göra en långfilm om dem. Att göra film skiljer sig dock radikalt från att göra tv, vilket uppenbarar sig ganska snart. Det som fungerade bra i korta sketcher i halvtimmesformat fungerar inte alls lika bra när längden tredubblas och man dessutom ska försöka klämma in någon form av handling.
Handlingen kretsar kring Morgan Pålsson, som sedan länge är reporter på Sveriges television. Tillsammans med sin fotograf blir han tilldelad det mindre ärofyllda uppdraget att bevaka valet i det lilla afrikanska landet Matóbo. Direkt vid anländandet utbryter dock en militärkupp i landet och som enda utländska journalist i landet har Morgan nu möjligheten att få den uppmärksamhet han alltid drömt om.

“Morgan Pålsson” är precis som “Hipp hipp” en film som bygger på sina komediska inslag. Handlingen fungerar mest som ett svepskäl för att kunna klämma in så mycket skojigheter på så kort tid som möjligt. Tagen ur sitt sammanhang är det också i ärlighetens namn en oerhört tunn och ointressant handling där lösryckta scener försöker skapa någon form av röd tråd. Tyvärr bildar denna röda tråd endast en nödlösning till handling som inte tillför något till filmen i övrigt. Det är uppenbart att handlingen har skapats efter skämten och inte vice versa.

Tyvärr fungerar inte heller humorn, som är det essentiella i filmen, särskillt bra. Man driver friskt med hela journalistväsendet, där SVT får ta emot flertalet smällar. Dessvärre är det bara måttligt roligt. De två huvudkaraktärerna i sig är inga helgjutna skrattframkallare och lyckas därför dåligt med sitt syfte att underhålla. Och de inslag som i övrigt är tänkta att vara roliga känns i de flesta fall redan söndernötta. Vi har hört de flesta skämten förut i många sammanhang och former.

“Morgan Pålsson” är en ojämn film som i sina bästa stunder är uppe och nosar på en hög nivå, men allt som oftast inte lyckas med någonting. Och i slutändan bekräftar filmen bara det vi många redan trodde oss veta; tv-serier fungerar bäst i det formatet de ursprungligen var tänkta för.