Cadillac Records

Det börjar så enkelt och problemfritt. Det är en romantisk skildring av en tid som annars präglas av motsättningar och kamp. En ung judisk man (Adrien Brody) vid namn Leonard Chess skördar framgång med sitt nystartade skivbolag i 40- och 50-talets New York. Tillsammans med Muddy Waters (Jeffrey Wright), en svart man från södern och blivande storheter som Chuck Berry (Mos Def) och Etta James (Beyoncé Knowles) lever han den amerikanska drömmen till fullo.
Halvvägs in i filmen känns det som en naiv och förenklad tolkning av vägen till lycka, att nöjesindustrin omvandlar talang till välfärd lika lätt som ett knäpp med fingrarna.
Någonstans börjar regissören Darnell Martin dock skildra människorna bakom artisterna och helt plötsligt växer filmen märkbart. Det är övertygande och välgjort, i princip hela ensemblen av skådespelare presterar som förväntat och Jeffrey Wright sticker ut mest i en väl passande roll.

“Cadillac Records” känns knappast som något nytt och fräscht och tyvärr uteblir de direkta höjdpunkterna. Dessutom borde Beyoncés tårar förbli exklusiva till hennes musikvideos och inget annat, jag är föga imponerad av henne. Det här är ingen ny “Ray”, den lyckas tyvärr inte beröra lika väl trots en förmodad hög ambition. Men, detta är en intressant historielektion som är tilltalande trots sin avsaknad av fingertoppskänsla. Porträtten av några av förra seklets mest tongivande musiker innebär oerhört bra musik och det räcker långt.