Chihuahuan från Beverly Hills

Tro det eller ej, men “Beverly Hills Chihuahua” var över förväntan. Å andra sidan var mina förväntningar så extremt låga att jag knappast kunde ha blivit besviken. Trailern gav mig kväljningar och filmen har legat på IMDB:s lista över de 100 sämsta filmerna någonsin, vilket knappast bådade gott. Döm om min förvåning när den visade sig vara dålig, snarare än genomusel.
Den rika och bortskämda chihauhuan Chloe lever ett lyxliv i Beverly Hills. När matte (Jamie Lee Curtis) reser bort åker hundvakten Rachel (Piper Perabo) tillsammans med Chloe och sina vänner till Mexico. Chloe försvinner och jakten på den värdefulla hunden tar sin början. Under äventyret lär Chloe känna nya vänner och blir medveten om sina egna brister.

“Beverly Hills Chihuahua” har sina fel, är stundtals väldigt barnslig och det är hela tiden tydligt att den endast har gjorts för att kapitalisera på dagens Chihuahua-fenomen. Ändå påminner den mig om filmer som “Babe” i det avseende att den kan vara lite småmysig – åtminstone ibland. För varje tillfälle då “Beverly Hills Chihuahua” gör någonting rätt går det tyvärr flera tillfällen när den gör allting fel. Filmen hade mått bra av att skippa smörja som Chihuahuans “inre skall” och de fåniga och högljudda bifigurerna i form av en råtta och en leguan som inte tillför något. De svenska rösterna är naturligtvis outhärdliga och dåligt läppsynkade, samtidigt som man kan fråga sig till vilken målgrupp filmen riktar sig med repliker som “Jag älskar lukten av jord på morgonen”. Barnen i salongen hade knappast sett “Apocalypse Now”…

Ändå har den stunder när den faktiskt överraskar och är helt okej av olika anledningar. Att filmen inte är helt datorgjord är positivt, även om vissa djurscener uppenbart är animerade. Hundarnas animerade talförmåga ser bra ut, även om rösterna knappast gör dem rättvisa. Berättelsen om vänskap mellan hundarna är stundtals ganska bra och dressyren av hundarna är självklart smått imponerande.

“Beverly Hills Chihuahua” är dock ingen bra film, utan bara bättre än jag hade väntat mig. Den är inte speciellt rolig och kommer knappast att bli en klassiker. Man kanske uppskattar den mer som hundägare eller barn.