Nio Liv

Nio kvinnor, nio olika liv, alla med olika bakgrunder och i olika livssituationer. Samtliga personer porträtteras i 10-minuterssekvenser och alla befinner sig i totalt olika miljöer. Vi får bland annat följa Sandra som sitter i fängelse, Diana på ett besök i mataffären, och Camille som ligger inlagd på sjukhus och skall oppereras.
Samtliga segment i “Nio Liv” filmas med samma kamera, utan att klippas. Regissören, Rodrigo Garcia, vill ge intrycket att man är där, och han lyckas onekligen. Att man lyckas få ut så mycket av varje person utan en enda klippning är anmärkningsvärt, och fantastiskt skickligt. Trots att man bara får följa varje person i drygt tio minuter innan det är dags för en ny person att ta över, lyckas man skapa sig en riktigt bra bild av de olika personerna och deras livsöden.

Trots att “Nio Liv” är en så enkel film, utan någon som helst budget att tala om och utan några onödiga specialeffekter så lyckas den beröra. Man kommer samtliga kvinnor ända in på skinnet, och man skapar sig snabbt en bild av hur de har hamnat i den situation de är. Detta är dock inte endast tack vare Garcias, utan också till stor del tack vare den fantastiska skara skådespelare som medverkar i filmen. Jag kan inte minnas när jag senast såg så här bra skådespeleri i en biograf, samtliga nio kvinnor håller yppersta världsklass. Tack vare detta blir “Nio Liv” också ofta en känslomässig film. Ena sekvensen sitter man och skrattar för att nästa gråta, men man lyckas verkligen leva sig in.

Även fast det ibland blir lite väl långsamt, och trots att alla sekvenser inte håller samma ypperliga klass så är det ändå nio fruktansvärt välarbetade och jordnära porträtt som Garcia visar upp. Jag kan inte annat än att bocka och buga, Rodrigo Garcia är en regissör att hålla ögonen öppna för framöver.