Avsked

2007 gjorde Joakim Thåström genom “t.k.k.” ett gästspel på Fläskkvartettens “Voices of Eden”. Han sjöng lakoniskt och uppgivet om att känna avsky: “Man tycker lite synd om dig, för vem ska orka bry sig, till slut?” Dessa släpiga rader gör sig påminda när jag halvvägs in i “Avsked” inser att filmen jag ser 2009 vann en Oscar för bästa utländska film.
Det är onekligen lite synd om fjorårets Oscarskommité. Som så ofta förr var den oförmögen att se bortom en amerikansk filmnorm då den prisade en film vars särprägel gentemot hollywoodformatet knappt är märkbar.

Fjorårets vinnare, den japanska regissören Yôjirô Takita, har gjort en film om en misslyckad cellist som blåögt tar jobb som liksminkare – en rittyngd bransch som bär få likheter med den Killinggänget presenterade i “Nile City”. Genom filmens vördnadsfulla likpreparering förmedlas istället självklara poänger om existensen paketerade som asiatisk livsvisdom.

Takita ägnar större delen av filmen till att visa hur lik smyckas och sminkas innan de bränns upp. Även om regissören är repetitiv och långsam i skildrandet av huvudkaraktärens vardag blir detta inte filmens egentliga fallgrop, för “Avsked” förvärras enbart i de kraftlösa ansatserna att vidareutveckla berättelsen genom huvudkaraktärens problematiska förhållande till både sin far och sitt statuslösa yrke. Stickspåren lider av förutsägbara händelseförlopp som aldrig vinner trovärdighet eller tyngd och parallellt förblir filmens kvinnliga huvudkaraktär en gåta.

Den avgörande problematiken ligger i hur Takita med bombastisk sentimentalism behandlar döden och hur han genom övertydligt bildspråk och tveksamma metaforer väljer att berätta sin historia, som får “Avsked” att likna Kay Pollaks “Så som i himmelen”.

Även då skådespelarna gör sitt yttersta brottas de med ett selektivt manus, som har valt bort trovärdig karaktärsutveckling och fördjupning framför två timmars likbalsamering. Skrattframkallande pretentioner gör “Avsked” till den just nu dråpligaste filmen på biografernas repertoarer. Vem ska orka bry sig om kommande års Oscarsvinnare?