17 Again

Moralpredikande tonårskomedi som plagierar andra kända och mindre kända verk. Låter det kul? Inte särskilt. Men det fungerar; av flera olika anledningar.
Storyn är busenkel; Mike O’Donnell har framtiden för sig i en lysande basketkarriär. Men han lägger ner satsningen och väljer Istället sin gravida tonårsflicka och blir envist bitter tills dagen skilsmässopappren landar på bordet. Mike hamnar i skum tidsvirvel – blir pojke igen och får en chans att rätta till alla sina misstag. Även om det handlar om att Mike skall börja fundera på vilka misstag som egentligen var meningen att ske. Enkelt. Slätstruket. Lite fjantigt.

Zac Efron – Hollywoods nya lilla gullunge har en bra komisk tajming. Han är mer än bara sockersöt och dansant när han springer runt sin gamla skola och försöker ställa allt tillrätta. Kan Zac välja roller
med omsorg har han kanske en framtid för sig som inte stavas Disney.

Den stora behållningen i “17 Again” är Thomas Lennon som spelar Ned Gold – Mikes barndomsvän som är ofantligt rik och ofantligt töntig. Han sover i en svävare från Star Wars och springer runt med plastöron för att likna en alv. Neds kamp för att fånga kvinnan – rektorn på skolan är i princip hur kul som helst. Räcker inte för att bära upp hela filmen, men en bra väg. Andra dugliga skådisar är Leslie Mann samt Michelle Trachtenberg som får godkänt, inte mycket mer. Och den gode Matthew Perry visar varför han inte får roller längre.

“17 Again” är en tonårsfilm i deluxeformat som inte är helt usel. Det sega blir när man i sann amerikansk dubbelmoralanda skall predika sexuell avhållsamhet och andra diverse med likasinnade korkade påhitt. Hade man vågat flippa ut lite mer hade det kunnat bli riktigt bra. Nu blir det man halvdant, halvroligt och halvsegt.