Solisten

“Solisten” bygger på LA Times-journalisten Steve Lopez kolumner som han skrev för tidningen om hans möte med den hemlöse violinisten Nathaniel Ayers. Lopez spelas av Robert Downey Jr och Ayers porträtteras av Jamie Foxx i en film som speglar trasiga människors prekära verklighet.
“Solisten” är en mångbottnad film som vill dyka djupt och sikta högt, men som tyvärr saknar den riktigt explosiva slagkraften för att på riktigt beröra. Ayers tragiska öde förstärks av den alltid lika strålande Jamie Foxx men problemet ligger inte hans skådespel, utan i karaktären som jag finner jobbig och irriterande. Visst får man ta hänsyn till att han är psyksjuk och lider av svår schizofreni men många gånger tröttnar jag på hans kraftiga humörsvängningar och egensinniga attribut, som bland annat inkluderar att ständigt prata i mun på alla han möter. Downey Jr är också bra, men karaktären han spelar känns inte som någon direkt utmaning för en skådespelare av hans kaliber.

Under långa stunder är “Solisten” rent ut sagt tråkig. De viktiga budskapen och det bitvis starka skådespelet tenderar att bli lite förbisett av att filmen stundtals är seg och utdragen. Filmen ger ständigt intrycket av att vara ett skräddarsytt bidrag för Oscarsakademien, och det faktumet gör att det blir lite väl ansträngt och uppenbart emellanåt.

Intressanta inslag som höjer filmen är tillbakablickarna till Ayers barndom där vi får se hur hans talang och sjukdom växer fram, och hur hans missöde i konserthallen blir ett avgörande inslag till att han hamnade på gatan och blev fånge i sin egen ensamhet. Hans sjukdom är hans oövervinneliga hinder och Lopez inser att hans ständiga försök att få honom tillbaka till toppen av karriären är fruktlösa. Istället växer vänskapen fram och han inser tillslut att den enda hjälpen han kan ge är att finnas vid Ayers sida och se till att han lever ett drägligt liv. I en finstämd scen skapar regissören Joe Wright en metafor av detta som refererar till livssituationen för många människor i Sydamerika.

Scener som dessa förgyller filmen men överlag är det en blandad påse vi får av “Solisten”. Lite surt, lite sött, och hur mycket jag än ville så uppskattade jag den inte fullt ut. Synd, för den hade potential.