District 9

Neill Blomkamp vidareutvecklar genom “District 9” en sex minuters kortfilm från 2005 och liksom föregångaren Alive in Joburg, står Johannesburg värd för en ovälkommen påhälsning från yttre rymden.
Genom att förlägga handlingen till den sydafrikanska storstaden går Blomkamp utanför de ramar som filmer inom samma genre så krampaktigt klamrar sig fast vid. Ty den inledande trekvarten av “District 9” är nervig och klara, om än övertydliga och något avslagna, referenser dras till den sydafrikanska nutidshistorian i hur utomjordingarna kommer att bemötas. Likt den svarta befolkningen förpassas varelserna till kåkstäder där kriminalitet och misär ringar in en bitter tillvaro.

Genom en inledande mockumentary-passage fångas människans vidrigaste sidor i en karg och svart humoristisk kommentar och Wikus van der Merwe (Sharlto Copley), filmens huvudkaraktär, blir symbolen för det naiva samhälle där naturvetenskaplig progression och pappersarbete vinner mark från humanismen.

På regissörens ritbord dras parallellerna lika mycket åt samtiden som det förflutna och genom filmens vändpunkt landar vi i dess mest lyckade episod. Beklagligt nog har Blomkamp därifrån inte förmågan att vidareutveckla historien som snart degenereras till en såpa av blod, svett och gevärsbataljer medan man som åskådare sedan länge tappat intresset.