Johnny Depp

Ingen har någonsin yttrat ett negativt ord om Johnny Depp. Inga lärare på dotterns skola, inga grannar, inga regissörer och inga skådespelare, i stora eller små roller. De positiva adjektiven tycks aldrig sluta hagla över den 41-årige skådespelaren.

Johnny Depp levde större delen av sin uppväxt i Florida. Hans hade stora drömmar om att en dag bli rockstjärna. Han gjorde sitt bästa i olika garageband, ett av dessa “The Kids” var en gång förband till respekterade “Iggy Pop”. När Johnny var 15 år gammal skilde sig hans föräldrar och ett år kantat av problem inleddes. Inte långt efter skilsmässan, och sin 15:e födelsedag hoppade han dessutom av skolan för att satsa på musikkarriären.

1983 besökte Johnny Los Angels med sin dåvarande flickvän Lori Anderson (som sedan skulle bli hans fru). Lori presenterade sin vän Nicolas Cage för pojkvännen. Cage, som då precis inlett sin skådespelarkarriär uppmanade Depp att göra ett försök som skådespelare. Johnny fick tillslut en roll i Wes Cravens 80-talskräckis “Terror på Elm Street”. Filmens budget var låg och skådespelarna helt okända. Trots detta blev filmen en av 80-talets största överraskningar. Det gjorde inte saken sämre att Depp överglänste de flesta av sina medskådespelare.
Efter ett inhopp i teveserien “21 Jump Street” och ett en liten roll i Oliver Stones krigsfilm “Plutonen” följde tonårsfilmer Depps karriär. Detta fram till den dagen då han först mötte Tim Burton. Johnny fick sedermera huvudrollen i “Edward Scissorhands”, där han spelar en ung man med knivar som fingrar. Det första samarbetet herrarna i mellan blev en tidig succé, och det skulle komma mer.

Depp skapade sig ett rykte om att vara en seriös och ibland en mörk skådespelare, som hela tiden valde annorlunda roller. Depp har gång på gång överraskat med sin val av roller. Karriären fortsatte med flera hyllningar från kritiker världen över. 1993 lät sig Depp regisserar av Lasse Hallström i “Gilbert Grape”, han spelar där en ansvarstagande storebror till Leonardo DiCaprio.

Året därpå var det återigen dags att återförenas med Tim Burton, denna gång i “Ed Wood”. Depp spelade Ed Wood, av många ansedd som filmhistoriens sämsta regissör.
Ytterliggare ett år därpå bekantade sig Depp med sin första independentfilm, Jim Jarmush stod för regin i “Dead Man”, en spirituell western-film, helt i svartvitt.

97 och 98 blev två knarkrelaterade år för Depp. Inte för att han själv tog droger, utan för sina val av roller. Först spelade han mot Al Pacino i “Donnie Brasco”, där gestaltar han en FBI-agent som infiltrerar sig i knarkrörelsen. Sedan också i filmatiseringen av avlidne Hunter S. Thompsons bok, “Fear and Loathing in Las Vegas” – båda filmerna är riktiga händelser som sedan filmatiserats. 1999 gjorde Depp sin tredje film tillsammans med Tim Burton, denna gång i Sleepy Hollow där han porträtter konstapeln Ichabod Crane.

Det industriella genombrottet kom så sent som 2003 då Depp slog igenom med “Once Upon a Time in Mexico” och “Pirates of the Carribean”. I Disneys piratäventyr blev han Oscarsnominerad efter en övertygande roll som kapten Jack Sparrow. Det tog nio dagar att spela in scenerna där Depp deltog i “Once Upon a Time in Mexico”. När scenerna väl var inspelade trivdes han så bra att han inte ville lämna inspelningsplatsen. Han gick till regissören Robert Rodriguez och föreslog att han skulle spela en liten roll som prästen Antonio Banderas pratar med i kyrkan. Rodriguez kunde inte annat än tacka och ta emot.

Depp blev i fjol år återigen Oscarsnominerad efter sin sagolika och fantasifulla tolkning av James Barrie, Peter Pans skapare i “Finding Neverland”. Depp har sagt att han tycker nomineringar av olika slag är hedrande, men statyetter är inte viktiga den dagen man möter en 10-åring som säger “Jag älskade kapten Jack Sparrow”. ‘Ett sådant ögonblick är magiskt, och gör att man verkligen älskar sitt yrke’, har Depp sagt.

I fjol fortsatte Depp samarbetet med Tim Burton, då de för fjärde gången jobbade tillsammans. Denna gång i “Kalle och Chokladfabriken”, en adaption av Roal Dahls hyllade barnbok.
Tim Burton har alltid haft gott att säga om Depp:
– Johnny är helt enkelt inte ett uns rädd för att misslyckas. Och det är unikt, inte minst i Hollywood. Depps beundran för Burton kunde vi läsa i förordet i biografin ‘Burton on Burton’ då Depp skrev att han är glad att regissören räddade honom från att bli “en förlorare och ännu en misslyckad Hollywood-skådis”.

1997 födde Johnny Depps fru Vanessa Paradis (fransk sångerska och skådespelerska) dottern Lily-Rose. Han säger att han började se livet på ett helt annat sätt den eftermiddagen han klippte av navelsträngen.
– Mitt liv blev mer fokuserat. Min familj är min trygghet och min glädje. Min ambition är att bli den bästa pappan som tänkas kan, har han sagt ett flertal gånger.
Depp har idag tre hus, ett i Los Angels och två i Frankrike, ett på sydkusten och ett i Paris. Nästan all tid då han inte spelar in film tillbringas i Paris där dottern går i skolan. Depp har många gånger uttryckt sitt missnöje över det amerikanska samhället. Han har blandat sagt att han säger till sina barn att se Förenta Staterna som en leksak, en trasig leksak. Men leker lite, kollar hur det är, får in känslan, sen går man där ifrån. Istället har uttrycker han ofta en stor beundran för Europa och Frankrike i huvudsak.
– Frankrike och hela Europa har en intressant historia och fantastisk kultur. Det viktigaste är att människor där vet hur man lever! I Amerika har man glömt. Jag är orolig att jag måste erkänna att amerikansk kultur faktiskt är katastrofal.

Jonny Depp följde upp “Kalle och Chokladfabriken” med ytterliggare en Tim Burton-film. Denna gång i animerad form, där Depp lånade ut sin röst. “Corpse Bride” blev hyllad som en artistisk film med härlig humor. Det har skrivits många spaltmeter om att Johnny Depp sviker sina artistiska ideal eller inte när han skrev på för en uppföljare till “Pirates of the Carribbean”, en film vi trodde var en engångsföreteelse för Johnny Depps del. Detta är dock någonting Depp bestämt förnekar. Han har aldrig varit emot kommersiell framgång, påstår han, så länge man inte strävar efter den. Just nu ser det ut som att Johnny Depp tänker stanna i den framgångsrika mainstreamfilmens-värld, han är inte riktigt redo att släppa Captain Jack Sparrow än.

Men trots att hans karaktär kan komma att ligga åt det mer kommersiella hållet framöver så har Depp skrivit på för en rad independentfilmer, med andra ord kan vi andas ut, och även i framtiden få se Depp i karaktärer med mycket svängrum och utan stora produktionsbolag som bestämmer färgen på sminket.

Johnny Depp har sedan sin debut för tjugo år sedan visat att han är en av Hollywoods absolut största talanger. Han har visat en imponerande mångsidighet i smala independentproduktioner och stora mainstreamfilmer. Vi kan inte annat än hoppas att Johnny Depp fortsätter att överraska och ta sina egna vägar, för då kommer vi att kunna se fram emot fler magiska ögonblick med denna talang.