Camino

Den unga Camino är, precis som de flesta flickor på väg in i puberteten, mer intresserad av pojkar och att ha roligt än sin mammas stränga religiositet. Hela familjen är medlemmar i Opus Dei, en organisation inom katolska kyrkan som specialiserar sig på vägen till att bli helgon genom att leva ett vanligt men gudfruktigt liv. Mamman är den som är klart mest hängiven och hoppas att Camino ska gå samma väg som systern och gå i kloster medan pappan innehar en mer tveksam inställning till det strikta liv som förespråkas av Opus Dei.
När Camino drabbas av en tumör som kan hota hennes liv ifrågasätts alla värderingar. Filmen kontemplerar vad som är viktigast, familj, kärlek och mänsklighet eller religion och det eventuella livet härefter.

Filmen är inte rädd för sina teman, både grafiskt och filosofiskt försöker den gå på djupet och presentera publiken för en komplex världsbild där allt inte är så svart eller vitt som religionens himmel eller helvete. Blodiga kirurgiska operationer och hjärtskärande diskussioner dokumenteras med samma öga för detalj av en kamera som, till skillnad från pappans Super 8-maskin, inte slutar rulla när sjukdomen sätter sina klor i Camino.

Filmen förankras på ett fördelaktigt sätt i verkligheten men tappar lite mot slutet då vissa metafysiska tveksamheter visualiseras som faktiska istället för, som tidigare i filmen, drömska eller psykologiska. Kombinerat med den avslutande aktens lutning mot sentimentalitet och lite väl snälla behandling av vissa religionsvurmande karaktärer så kan man inget annat än sänka betyget ett halvt snäpp.

Fjortonåriga Nerea Camacho är fantastisk som Camino, både i friskt och sjukt tillstånd. Ett stjärnskott värt att hålla ögonen på som lyckas balansera sitt uttryck på ett sätt som projicerar en inre styrka som inte känns överdrivet filmisk i en roll som annars lätt kunnat bli jobbigt Hollywoodiansk med forcerad, istället för naturlig, empati för karaktären ifråga.

Camino fungerar både som tårframkallande underhållning och diskuterande religionskommentar, kantad med sjukdom, kärlek och religion involverar den publiken i en ung flickas specifika öde samtidigt som den alluderar till de svårigheter och glädjeämne som förknippas med att växa upp i allmänhet.