I taket lyser stjärnorna

Det finns en brist på nytänkande när det gäller svensk ungdomsfilm som närmast kan liknas vid den inflexibilitet som råder i svenska kriminalfilmer. Filmer som “Hipp Hipp Hora”, “14 suger” och “Linas kvällsbok” är alla filmer som kommit de senaste åren och handlar om exakt samma sak. Av outgrundliga anledningar tenderar de ändå att få skrämmande bra kritik av såväl branschfolk som vanlig biopublik. “I taket lyser stjärnorna” försöker visserligen vika undan lite från ovanstående filmer, men för det mesta slår den in redan öppnade dörrar.
Jenna är 14 år och har samma problem som, om man ska tro de svenska ungdomsfilmerna, alla i den ålder; hon är olyckligt kär, har problem hemma och har ont om vänner. På toppen av detta har hon en cancersjuk mamma och en jobbig mormor som väntar innanför dörren varje dag hon kommer hem. I samma trappuppgång som Jenna bor Ullis, skolans coolaste tjej som är noga med att hålla sig på avstånd från Jenna. Men allt eftersom tiden går kommer de närmare varandra och det visar sig snart att de har mer gemensamt än vad de tidigare har trott.

Det ska betonas att jag varken har läst boken “I taket lyser stjärnorna” eller befinner mig i målgruppen som filmen egentligen är ämnad för. Det är därför svårt för mig att säga hur stor sanningshalten är i filmen och hur mycket en tjej i samma ålder som Jenna kan identifiera sig med det hon genomgår. Personligen har jag förståelse för att de yngre tonåren för många tjejer är väldigt tumultartade, vilket man onekligen också försöker gestalta i “I taket lyser stjärnorna”. Tyvärr nöjer man sig inte med att Jenna har ett par olika problem utan kastar in alla möjliga problem som en tjej i den åldern skulle kunna tänkas ha. Tyvärr resulterar det hela i att vitala delar glöms bort och utelämnas. Den första delen av filmen ägnas exempelvis mycket åt en kille som Jenna är kär i, hon lyckas få med honom ut på en “dejt” och de kommer varandra närmare. Men rätt vad det är glöms detta bort och tas inte upp mer i filmen, istället läggs fullt fokus på Jennas cancersjuka mamma i en kvart, för att sedan gå vidare till problemet i att hon har blivit ovän med sin tidigare bästa kompis.

Samtidigt är “I taket lyser stjärnorna” trots allt ett ganska tappert försök att göra bra svensk ungdomsfilm. På skådespelarsidan finns det inget att klaga på, och Annika Hallin och Anki Lidén gör riktigt bra ifrån sig som mamma respektive mormor. Som 15-årig tjej är jag övertygad om att det är en film som många kan känna igen sig i och som dessutom kan underhålla. För oss andra är det varken speciellt entusiasmerande eller speciellt nytt.