Away We Go

Sam Mendes demonstrerar ytterligare ett förhållande, denna gång ett lite mer funktionellt sådant, och om hans föregående film “Revolutionary Road” var en kall och bister vinternatt, är “Away We Go” en varm och glad solskenshistoria.
I “Away We Go” får vi följa paret Burt och Verona som beger sig ut på en resa till olika städer runtom i landet i hopp om att finna ett tryggt och säkert hem för deras första barn, som ska födas några månader senare, och därmed en ny startpunkt i livet.

Sam Mendes är duktig på personregi. Han får alltid sina skådespelare att agera på ett naturligt och följsamt vis och “Away We Go” är inget undantag. Kemin mellan de medverkande är påtaglig och dialogen är välskriven och rolig vilket medför ett flyt i konversationerna och ett starkt tycke för karaktärerna. Under resans gång stöter Burt och Verona på olika människor, och trots deras korta svängrum ser Mendes till att alla har en personlighet, ett syfte som bidrar till att ingen känns överflödig. Ensemblen består enbart av första klassens skådespelare som alla ser till att karaktärsgalleriet blir en bestående njutning av filmen.

“Away We Go” är en feel good-film som känns uppmuntrande, en relationsfilm utan överdrivet sentimentala kärleksförklaringar och romantiskt skimmer. Det är en avstickare från Mendes lite mer mörka samhällsskildringar men står ändå ut som ett av hans bättre alster då jag själv inte alltid uppskattat hans udda porträtt av tragiska och dysfunktionella familjer.