Kenny Begins

När Carl Åstrand och Mats Lindberg gör prequel av Kenny Starfighter haglar allusionerna till samtida action och sci-fi tätt. “Kenny Begins” landar dock långt från Nolans grova adaption i “Batman Begins”, Åstrands och Lindbergs version av hur sci-fi-fenomenet Kenny Starfighter började är löjligare snarare än tuffare.
I “Kenny Begins” möter vi Kenny Starfighter som ung student vars karriär som galaxhjälte inte riktigt har tagit fart då han år efter år misslyckats med examensprovet på Galaxhjälteakademin. Om han inte klarar skolan hotar en framtid som frisör tillsammans med brodern Lenny (Björn Gustafsson) i deras mamma Jennys (Sissela Kyle) frisörsalong, vilket är otänkbart för den unge Kenny med galaxhjältedrömmar.

Hans ambitioner tar oss från planeten Mylta i en vild jakt på rymdskurkar tvärs genom universum till Jorden där Kenny träffar tonårspojken tillika tönten Pontus (Bill Skarsgård) och hans förälskelse den supersnygga och supersmarta Miranda (Carla Abrahamsson). Tillsammans försöker de sätta stopp för den ondskefulle rymdskurken Rutger Oversmarts planer på att bli universums mäktigaste.

Lågbudgetestetiken med hårfönspistoler och glassbilsrymdskepp finns kvar vid sidan om dyra specialeffekter och en smått otrolig rollbesättning, men någonstans på vägen från tv-serie till medelbudgetfilm har charmen från tv-serien försvunnit. Johan Rheborg är fortfarande oerhört rolig i rollen som Kenny, och Ebba Grön-referensen i slutet av filmen är svår att inte fnittra åt, men det blir lite mycket “Göta Kanal 2” över försöket att återuppliva något som i det närmaste blivit en kultklassiker genom att stoppa in mer av allt och krydda det med ett dussin kända skådespelarnamn som gör 40-sekundersroller.