Sin Nombre

Den traditionella road movien rör sig i huvudsak med vägen som en huvudsaklig metafor för frihet. Lösgjorda från samhällets normer och vardagens tvång hittar Kowalski, Thelma och Louise sig själva med foten på pedalen. Bilen blir en förlängning av deras persona och förmår dem att stärka sin självständighet till den grad där jaget upplöses.
“Sin Nombre” motsätter sig i det här avseendet genrens konventioner. Gängmedlemmen Caspers och den honduranska flyktingen Sayras resa genom Mexiko är präglad av klaustrofobi och rädsla.

Casper har växt upp inom det kriminella gänget Mara Salvatrucha och fostrats in i våld och fattigdom. Rån och mord får honom att överleva, medan de stillsamma stunderna med flickvännen får honom att leva. När gängets ledare våldtar och dödar Caspers flickvän vänds hans värld upp och ned, Casper hämnas och flyr tillsammans med flyktingar från Honduras på ett godsvagnstak.

Godståget rullar långsamt genom det karga mexikanska landskapet mot den amerikanska gränsen, och det blir snabbt tydligt att det inte är gränsen som är det stora hindret, utan istället själva resan genom Mexiko i sig. Caspers relation med flyktingen Sarya växer sig starkare medan de tvingas fly från gränspoliser och gängmedlemmar som är ute efter dem. Det blir en road movie om att hitta sig själv och varandra, samtidigt som deras resa ständigt är fixerad vid rälsen i tågets sakta mak och hotad av det Mexiko som omsluter dem.

Cary Fukanagas långfilmsdebut är en drabbande kärlekshistoria med ett starkt visuellt regispråk, laddat med filmhistoriska referenser. Inspelad i verklighetens Mexiko med flyktingar som statister och gängmedlemmar som manuskonsulter utvecklar Fukanaga en omisskännlig autenticitet inte lämnar någon oberörd.