Law Abiding Citizen

Gerard Butler och Jamie Foxx ställs här öga mot öga, på varsin sida av lagen. Butler spelar Clyde Shelton som får bevittna mordet på sin fru och dotter, och Foxx spelar hans advokat Nick som inte lyckas få till det straff som Shelton vill att mördaren ska dömas till. Detta resulterar i en katt- och råttalek mellan de båda och Shelton är fast besluten med att utkräva en blodig hämnd på alla som varit inblandade i misslyckandet att skipa rättvisa.
Kurt Wimmer, ansvarig för utmärkta “Equlibrium” och misslyckade “Ultraviolet”, har skrivit manuset och i början attackerar han rättsväsendet med tydliga ståndpunkter där han menar att det i mångt och mycket är en felande apparat med massor av brister. Han vill väcka sympatier med Shelton och få denne att framstå som en hjälte som tar lagen i egna händer och vänder hela det hycklande rättssystemet emot sig. Allt Shelton vill är att det går rätt till, även när det gäller hans egna felsteg. Foxx karaktär Nick känns igen som den klassiske advokaten, han köpslår och bänder på regler för att få som han vill, och hans godhjärtade natur får sig en välbehövlig törn på grund av hans fulspel.

Första timmen är riktigt bra, vi bjuds på högt tempo och oväntade vändningar. Shelton visar sig vara en våldsam korsning mellan Jigsaw och MacGuyver och han vet onekligen hur man vänder saker och ting upp och ner. Han ställer till med så mycket oreda att advokaten får svårt att sova om nätterna, och ibland känns “Law Abiding Citizen” lite som en blodigare variant av “Changing Lanes”. Filmen överraskar på många plan och är stundtals en mycket underhållande thriller. Just att den svänger så pass mycket gör den oförutsägbar och samspelet mellan Butler och Foxx fungerar utmärkt.

När tredje akten inleds händer det dock något mycket märkligt. Idéerna tar slut och våldet skruvas upp till löjliga proportioner, nästan så att man tror att regissören F. Gary Gray funnit inspiration från Gråben och Hjulben. Slutet är otillfredsställande och Kurt Wimmer själv vänder kappan efter vinden och motsäger sig all kritik mot rättsväsendet som han till en början belyste så starkt. Det må vara svåra moraliska val karaktärerna ställs inför, men i slutändan är det ändå förvirrande vad Wimmer egentligen vill ha sagt.