The Invention of Lying

Ricky Gervais slog igenom stort med sin succéserie “The Office” men sedan dess har han haft allt svårare att upprepa framgången. Hans efterföljande serie “The Extras” passerade relativt obemärkt förbi publiken, och hans insatser i ett flertal komedier har inte varit något att skriva heta rubriker om. Med “The Invention of Lying” skriver han både manus, regisserar och spelar huvudrollen men likväl når han inte upp till sina forna höjder.
Ricky Gervais spelar Mark Bellison, en medelålders misslyckad man som söker efter kärleken i en värld där alla talar sanning. Ingen vet hur man ljuger så det Bellison får höra när han interagerar med olika människor är den raka och hårda sanningen. En vacker dag blir han belyst med den märkliga förmågan att kunna ljuga och givetvis ser han till att utnyttja detta till sin fördel, dels för att framstå som en framgångsrik människa och dels för att vinna sin stora kärlek.

“The Invention of Lying” har en kul och annorlunda premiss. Att alla talar sanning gör att vi får höra en hel del plumpa grodor hoppa ut ur karaktärerna, och det som gör det ännu roligare är att det är helt naturligt för dem att få höra det här. Bellison är givetvis extra hårt drabbad och hans öron får stå ut med alla möjliga nedlåtande kommentarer som fyras av med jämna mellanrum från sina arbetskamrater. Inledningen är bra och bygger upp förväntningar om en innovativ och originell komedi men när Bellison lär sig ljuga ungefär tjugo minuter in i filmen försvinner skämten, likaså de råa replikerna och plötsligt förvandlas filmen till en generisk komedi om killen som tillslut vinner sin drömtjej. Det roliga berättargreppet slukas upp av standardskämt, seriositet och inslag som vi har sett tusen gånger förut. Det är istället när sanningen får stå i centrum som “The Invention of Lying” är som bäst då det leder till en hel del obekväma situationer.

Jennifer Garner spelar kärleksintresset och det går inte direkt att påstå att det slår gnistor om henne och Gervais när de sitter och gullar på en bänk ute i parken. Deras relation känns inte alls trovärdig, och deras scener ihop är mestadels grådaskiga och trista. De två som istället sätter lite färg på sina karaktärer är Rob Lowe och Tina Fey som verkar ha fått dela på de bästa replikerna och tillsammans lyfter de upp filmen några snäpp på humorskalan, med viss draghjälp från Edward Norton som gör en störtskön cameo. Gervais själv har svårt att skaka av sig David Brents skugga och för varje roll han gör blir det mer och mer uppenbart vilken begränsad skådespelare han är.

“The Invention of Lying” har sina stunder och ibland sitter skämten där på klassiskt “The Office”-manér men ofta är utförandet tråkigt och stundtals ogenomtänkt. Det går tyvärr för långt mellan skratten och att Gervais valde att baka in standardromantik och gå den säkra vägen med en så här rolig idé går bortom mitt förstånd.