Trick ‘r Treat

“Trick ‘r Treat” skulle från första början ha släppts i oktober 2007 men av någon outgrundlig anledning drog Warner Bros i bromsen och la filmen på hyllan. Ingen förklaring gavs från deras sida, och spekulationer haglade vilt om varför filmen inte släpptes. Nu två år senare verkar Warner Bros tycka att det är dags för “Trick r Treat” att göra entré.
“Trick r Treat” utspelar sig under Halloween. Fyra episoder vävs samman och konceptet doftar “Creepshow” och “Tales from the Crypt”. Det är modigt av regissören och manusförfattaren Michael Dougherty att göra en film som utspelar sig under denna högtid då en av tidernas allra främsta slasherfilm har blivit synonym med sista helgen i oktober. “Trick ‘r Treat” är dock långt ifrån “Halloween” och för att vara en skräckfilm är den långt ifrån skrämmande. De fyra episoderna avhandlar ett flertal karaktärer och deras syn på högtiden, och Dougherty passar även på att ge lite information om varför den firas. Ett passande grepp för den amerikanska publiken som älskar att fira Halloween, men för oss som är totalt ointresserade av denna högtid ter det sig trivialt och tråkigt. Historierna binds ihop av en liten filur i en fräsig kostym men utöver den lilla röda tråden är sekvenserna ganska svagt sammanlänkade. Manuset brister lite på att Dougherty varit lat med skrivandeprocessen, man förväntar sig att episoderna ska bindas ihop på ett fyndigare sätt men i slutändan känns alla delar lite lätt fristående. I huvudrollerna ser vi Dylan Baker, Anna Paquin och Brian Cox och de får alldeles för lite tid framför kameran för att kunna utveckla sig själva och därmed skapa några intressanta karaktärer. Vissa av deras beteende saknar helt förklaringar vilket skapar förvirring, och när det sedan dyker upp varulvar i bilden blir det lätt fånigt.

Halloween är ett tacksamt tema att göra skräckfilm av. “Trick ‘r Treat” är riktigt snyggt filmad och vissa scener avger en kuslig och mardrömslik atmosfär. En av episoderna är en liten spökhistoria och där visar Dougherty den rätta sidan av “Trick ‘r Treat”. Han undviker också att vräka på med blod och inälvor bara för att locka intresse, utan försöker istället lyfta fram lite mer föredömlig skräck inlindat i ett vackert foto. Tyvärr är topparna alldeles för få, och skräcken avtar relativt snabbt. Tack vare det tveksamma utbudet i genren som släppts i år höjer sig ändå “Trick ‘r Treat” över mängden, den har en viss originalitet som skänker en frisk fläkt i dagens remakehets. Ändå passerar den bara godkänt.