Last Night

Utåt sett är “Last Night” en enkel, men långsam, film om sex, lögner och lojalitet. Inte helt oupptäckta ämnen i kulturens värld. Men när vi observerar Keira Knightley och Sam Worthingtons något stapplande förhållande närmare, inser vi snart att det hela är en katt-och-råtta-lek utan några vinnare.
Massy Tadjedin sätter filmens par i situationer där de tvingas ifrågasätta sin lojalitet till sin partner. Det fotogeniskt perfekta paret, i sin överdimensionerade New York-loft, med välbetalda jobb och vackra yttren till trots, 3 års giftermål har skapat infantilt otåliga barn i huvudkaraktärerna. De tror att de älskar varandra, men deras hjärtan och hjärnor visar ibland något annat.

Tadjedin regidebuterar med en film som trollbinder, frustrerar och ifrågasätter lojalitetens etiska grundvärden. Nästan enbart driven av dialog försöker hon utmana oss och sina skådespelare. Guillaume Canet och Keira Knightley klarar den utmaningen bättre än Sam Worthington och Eva Mendes. Kanske för att deras karaktärer sätts i en otacksam situation gentemot publiken.

“Last Night” blir aldrig predikande i sin ton, utan förblir kärleksfull i sitt närmande till förlorad kärlek och relationer som var slut innan de ens hade hunnit börja.