Fish Tank

Ett sorts neo-diskbänksdrama i en fattig brittisk stad om människor du skulle hata om du mötte dem på gatan. Det är vad “Fish Tank” handlar om. Och det är just dess okonventionella och råa historia som gör den så stark.
Likt hennes debut “Red Road” från 2006 handlar “Fish Tank” om brittiska låginkomsttagare och deras sociala problem. 15-åriga Mia bor med sin mamma och lillasyster i Essex, en timme utanför London. Hon är rappkäftad och aggressiv – går sin egen väg och skiter i vad kommunen, hennes mamma eller någon annan säger. Vid ett tillfälle frågar hennes mamma vad som är fel med henne? “Du är vad som är fel med mig”, svarar hon och summerar relationen alldeles ypperligt. Bara dansade till hiphop ger henne någorlunda sinnesfrid.

Andrea Arnold har öppnar ett fönster och låter oss tjuvkika in i Mia och hennes familjs vardagsliv. Det låter tråkigt, men det är fascinerande och gör ett starkt intryck. 16-åriga Katie Jarvis prestation är så stark att den gör narr av alla som gått Dramatiska institutet eller andra skådespelarskolor. Med hennes griniga jag fångar hon varje scen och det var länge sedan vi såg en så komplett debutroll. Hon ler bara en gång genom hela filmen, men den scenen är så stark att allt annat bara står still och allas ögon fokuserar på Jarvis. Sådant skådespel och personregi är alldeles unikt.

“Fish Tank” är en enkel historia om brittiskt vardagsliv. Ångestkänslorna är närvarande; det är ett skitigt och tufft liv en del växer upp med, men Arnold balanserar upp känslospelet och påminner oss ändå att det finns fina stunder i våra liv. Rebecca Griffiths spelar lillasyster till den arga antagonisten, och utgör en perfekt motpol och skapar nästan feel good-filmskänslor när hon sarkastiskt driver med allt och alla.

Trots sitt känsliga och ibland svårtuggade ämne blir “Fish Tank” aldrig sentimental och Arnold letar aldrig efter tårarna. Vill du lämna sin utomstående värld och verklighetsfly in i filmens värld är “Fish Tank” en enastående film.