Hemligheten i deras ögon

En man lämnar sitt livs kärlek på tågstationen och en promenad följer genom tidsrymder i konflikt – ett annorlunda montage som illustrerar minnets förvirrade natur. Oerhört sentimentalt, men också vackert och spännande iscensatt. De olika klippen imploderas till pappersform, när vi ser Benjamin Esposito kämpa med att skriva sin första roman. Han är en före detta jurist och nybliven pensionär, som tänkt ägna ålderns höst åt att reda ordning på minnesbilderna av det hemska Morales-fallet, då en kvinna blev brutalt våldtagen och mördad.
Det är skillnad på historier och berättande, vilket tidigt etableras som huvudpersonens stora bekymmer. Han vill berätta något – men var börjar man? Det blir således en skildring av kampen mellan fabel och sujett. Espositos kamp mot hjärnspökena antar formen av en gammal Olivetti-skrivmaskin som saknar en tangent; då avfärdad som trasigt skräp, men som nu har blivit en länk mellan presens och imperfekt, liksom ett instrument för att bryta sig in i minnesbankens valv.

Mordmysteriet berättas till stor del i tillbakablickar, där unge Esposito tillsammans med sin alkoholiserade kollega försöker att föra sig i 70-talets Buenos Aires. Det är oroliga tider – korrumperat och våldsamt, innan och under diktaturåren när ett 30 000-tal argentinare försvann. Kampen mot rättvisa kompliceras när de högsta hönsen rycker grannarnas fjädrar för rätt summa, och framåt filmens upplösning är det svårt att inte knyta näven och vilja skapa vigilantedräkt av anteckningsblocket.

Berättelsen är medvetet splittrad; på det synliga planet engagerar ett mordmysterium, som med oblika vinklar gör stilistiska referenser till film noir och blir renodlad hantverksporr med en pulshöjande sekvenstagning över och omkring en fotbollsmatch. Det är en oerhört snygg film, men bortom ytan bultar ett känslosamt drama om åldrande och en politisk skildring av Argentina.

Den tematiska smältdegeln bistår med filmens märkliga attraktionskraft, men emellanåt utnyttjas andefattiga berättargrep för att hålla samman skärvorna. Långa och obegripliga utläggningar om passion leder till uppenbara slutsatser, och regissören tycks förvänta sig att publiken ska höja fingret och ropa “aha!” medan han erbjuder sin fintagning på billig kiosklitteratur. Men strax därpå sitter jag återigen som på nålar, lär mig om de tusen förflutnas exkluderade framtid – och allt är förlåtet.

“Hemligheten i deras ögon” är ett mysterium som successivt rör sig från bekväma konventioner och politiskt ramar in tidens betydelse för den dödfödda mänskligheten. Ett berörande memento mori för deckarfantasterna.