From Paris With Love

Pierre Morel och Luc Besson kollaborerar återigen, efter spännande “Taken”, med en ny actionfest. Paris är staden för händelsernas centrum där två agenter måste stoppa en förödande terroristattack.
“From Paris With Love” är den största actionklichén jag har sett på länge. John Travolta spelar Charlie Wax, en hårdkokt snut med rakad skalle som är så löjligt överdriven att man tröttnar så fort han gjort entré. Travolta tar i ända från tårna i sitt buffliga överspel och det dröjer inte länge innan man inser att hans karaktär lider av allt för många John McClane-komplex. Jonathan Rhys-Meyers är den andra halvan av duon och han står mest i skuggan för “coola” Charlie Wax, vilket gör att man aldrig får någon riktigt klar bild över varför han ens behövde vara med i filmen.

Actionscenerna är tråkigt regisserade, och brister i både fantasi och engagemang. Det är mest samma vara hela tiden, Travolta springer i slow motion med två pistoler och skjuter ner varenda terrorist värd namnet, helst utan att blinka och gärna med en väloljad kommentar som pålägg. Storyn är minimal, med en tröttsam terroristvinkel och man förutser snabbt vad som kommer att ske utan några större tankeingrepp. Mycket är gjort och sagt i genren sedan tidigare och dessutom bra mycket bättre än i “From Paris With Love”.

Det som stör mig mest är ändå att allting är så överdrivet, oftast på ett töntigt och ogenomtänkt sätt. Våldet är uppskruvat till skrattretande proportioner, och karaktärerna känns som ofärdiga sketcher allihop. Det är som att titta på en illa ritad serietidning, där färglösa hjältar och skurkar blandas med fruktlöst våld som sedan smälter ihop till en blek helhet, vilket gör att man endast bläddrar lite förstrött bland sidorna istället för att lusläsa från pärm till pärm.