Lenny

“I really dig what they do with homosexuals in this country; they put them in a prison with a lot of other men. That’s what I call good punishment!”
Dustin Hoffman porträtterar den kontroversielle, judiske stand up-komikern Lenny Bruce. Skakandes av nervositet inledde den mytomspunna mannen sin sensationsfyllda karriär på små, halvsjaskiga barer för en liten, inte alltför entusiastisk publik.
Men med sin vassa tunga och skarpsynta samhällskritik kom han att bli en man att räkna med.

Denna formmässigt spännande film är briljant skriven och konstruerad. Storyn förs fram genom att man utifrån fiktionella intervjuer, med de personer som stod Lenny närmast, konstruerar de olika scener som behandlar de viktigaste skeendena i hans liv: äktenskapet, stand up-karriären, drogmissbruket och de arresteringar och rättegångsprocesser han fick genomgå. Fosses biopic målar upp ett mångsidigt porträtt med en mästerlig rollprestation av Dustin Hoffman, som har en enorm intensitet och perfekt tajming i de scener där Lenny har live-uppträdanden.

Det är intressant att se hur Lenny utvecklas som komiker. Här visas på ett intelligent sätt hur han fått inspiration till sina uppträdanden, som i synnerhet behandlar ämnen som sex, rasism, politik och juridik i ett hypokritiskt USA kantat av dubbelmoral under 60-talet. De scener som behandlar Lennys vardagsliv avbryts med jämna mellanrum med snuttar på hans live-uppträdanden, där han har framföranden relaterade till temat som tagits upp i den scen vi just fått se. Till exempel så knyts de sex- och äktenskapsrelaterade stand up-numrena direkt till Lennys egna erfarenheter, då hans fru Honey åker in på sjukhus efter en bilolycka och Lenny blir attraherad av den kvinnliga sjukskösterskan. Ett inspirerat sätt att visa var Lenny fått sin inspiration från vardagen.

Filmen lyckas väl med att visa vari storheten ligger i denna man. Han var en av de första komiker av detta slag som verkligen lyfte fram flera av samhällets orättvisor och absurditeter i rampljuset, och väckte ramaskri i pressen. Fosse låter varje scen ta sin tid och undviker att förmildra eller försköna denna legend och de omständigheter som rådde omkring honom.
Vi får en stark inblick i kändisskapets baksidor, såsom det drogmissbruk Lenny hamnade i och som bidrog till splittringen med strippan Honey efter ett stormigt äktenskap.

De allmängiltiga ämnen Lenny tar upp och människors hyckleri i allmänhet känns precis lika aktuellt än idag. Filmen känns väldigt fokuserad i vilka uppträdanden man valt att ta med, replikerna, tids- och miljöskildringen med ett bländande vackert svart/vitt foto och, förstås, hur Hoffman levererar replikerna. Replikerna, såsom det inledande citatet i recensionen och
“I swear I did it, me and my family killed Jesus Christ, we have him locked up in our cellar”,
känns oerhört klockrena och säger en hel del om den tidens moral och värderingar i USA, värderingar som sitter kvar hos många konservativa än idag.

Inskränktheten hos det juridiska rättsystemet och poliskåren känns skrämmande i filmen, för hur stor yttrandefrihet har man egentligen när man arresteras för att yttra ett ord som “cocksucker” på offentlig plats? Denna arrestering följs upp av en av mina absoluta favoritscener, där Lenny verkligen driver med yttrandefriheten till sin spets och inleder sitt uppträdande med “last week I got arrested for using the word….”. “Who of you have ever used the word…blabla?”, för att sedan fråga folk i publiken “have you ever blabla a blabla?”, medans poliser befinner sig längst bak i salongen ifall att han skulle yttra obscena ord.

Det känns tragiskt att bevittna hur Lenny sjunker djupare in i drogträsket och hur han blir besatt av att provocera och läsa upp ur rättegångsprotokollerna under sina senare uppträdanden. Men en sak är säker. De spår han satt kommer alltid att sitta kvar och detta komplexa personporträtt är ett ypperligt exempel!