The Bounty Hunter

Lagom till den stundande våren kan det tyckas passande med en film av typen romantisk komedi. “The Bounty Hunter” är en sådan vars dragplåster är Jennifer Aniston och Gerard Butler. Det är mer sällan än ofta, men ibland dyker det upp en träffande och underbar film i genren som är riktigt underhållande och fräsch. “The Bounty Hunter” är dock inte en av dessa. Maken till ett mer ihåligt verk utan känsla för vare sig komedi eller romantik var det länge sen, väldigt länge sen, som jag tog del av och då talar vi ändå om en film vars genre är tänkt att tillgodose just dessa områden.
Handlingen kan tänkas vara värd att nämna eftersom den utgör navet i de ologiska och påfrestande händelser som filmen innehåller och därför illustrerar filmens låga nivå väl. Gerard Butler spelar Milo, en före detta polis som numera arbetar som prisjägare, en prisjägare av det slag vars uppgift är att gripa personer som flytt från sin häktningsförhandling. Jennifer Aniston spelar hans före detta fru, Nicole, en journalist som på grund av diverse incidenter avvikit från sin stund i domstol och därför är ett byte för Milo. Av en slump blir det Milos uppdrag att omhänderta Nicole och därmed är jakten igång. Utöver detta tillkommer även ett olöst mord som måste klaras upp, vilket inte gör handlingen mer spännande, bara mer enerverande.

Visst, storyn kan kanske på ett väldigt långsökt håll tänkas ge upphov till en del roliga situationer och skratt men faktum är att det inte blir annat än löjligt och förutsägbart. Scen efter scen innehåller dålig dialog som påminner om ett återanvänt, tråkigt skämt som bara medför tystnad. Liksom filmen i helhet känns manuset endast förlegat och inte hemmahörande i en film år 2010.

Nej, “The Bounty Hunter” är ett stort snedsteg som inte får till det på någon punkt. Må det vara på grund av olyckliga omständigheter eller kanske bara dåliga insatser från samtliga inblandade, det saknar betydelse. Aniston och Butler är två aktörer som med avsaknad av talang och skicklighet snarare lever på eventuell kemi och bra förutsättningar, här saknas båda delarna och kvar har vi ett misslyckande. Filmen uppmuntrar förvisso till skratt i stort sett hela tiden men vad gör det när allt jag förmår mig göra är att fnysa åt pinsamheterna.

Det är den här typen av innehållslös produkt som får mig att tvivla på kompetensen inom filmbranschen. Finns det en kvot av dålig film som Hollywood måste uppfylla årligen för att bibehålla någon form av balans och statistik? Jag vet inte, men “The Bounty Hunter” är ett slag för den teorin.