Mr. Nobody

Världens äldsta man skall dö på bästa sändningstid, samtidigt som resten av världen är befolkad av människor som kommer att leva för evigt tack vare ny teknologi. Vem Mr. Nobody är blir en tid och rum-studsande gåta och lite av en “Sliding Doors”-film för 2010. Varje val har en konsekvens. Till varje konsekvens finns ödets ironiska motreaktion. Beprövat koncept. Absolut.
Det är snyggt filmat i Jim Jarmusch-sekvenser där färgerna står ut och tystnaden får sätta en ton för stunden. Pretentiöst och stilstudieanpassat, men ack så vackert. Jared Leto är en bra skådespelare. Även om jag har tvivlat tidigare. Oavsett i dåtid eller nutid är han en perfekt version av en vilsen man förlorad i sin egen vilsna fantasi.

“Mr. Nobody” är en särskild film för människor med tålamod samt viljan att ha ett öppet sinne i två timmar och tjugo minuter. Existentialism inlindat i snygga scener och långa tystnader. Konstigt. Eller bara konstnärligt. Ibland är skillnaden tunn. Väldigt tunn.