Fishy

Mycket kan vi kontrollera, men knappast något universalt som kärlek. Amor slår till utan pardon, utan logik och utan hänsyn till vår vilja.
Micka är den hippa mediebranchstjejen som festar varje helg, byter sexpartners som en normal människa byter underkläder och hamnar i Stockholmsförorten Fisksätra där hon hyr en lägenhet i andra hand. Hennes granne Stefan är en vanlig medelsvenssonkille utan större mål i livet. Han är nöjd med det han fått. Hans flickvän Jonna, en något labil och trasig sådan, men en tjej ändå. Han gillar att kolla på tv, träna boxning och mest glida runt i sina mysbyxor. Han är nöjd med livet som det är. När Micka blir granne med Danne börjar känslor sakta, men säkert svalla på flera plan. Hon är för fräck för honom. Han är för töntig för henne. Men kärleken jobbar på ett annorlunda sätt. Den fullkomligt skiter i trender.

Maria Bloms övningsfilm, som hon gjorde innan “Masjävlar” och “Nina Frisk” är av en annan karaktär. Bloms roll är mer avskalad och nedtonad vilket skalar av ett projekt som förvandlas till en mysig liten kärlekshistoria med moderna funderingar och storstadsproblematik. Till sin hjälp har hon den vackra, samt charmiga My Bodell och en flummig Daniel Gustavsson som lägger en trovärdig illusion över två vilsna kärlekskranka själar i den frusna huvudstadsförorten.

Kärleksfilmer om samhällsmässigt klassstyrda problem är inget särskilt unikt, men “Fishy” klarar sig på sin charm och det faktum att den inte vill skriva oss på näsan med det uppenbara budskapet. Trovärdig, rapp och stundtals fyndig. Svenskt lågbudgetgodis av en riktigt hög klass.