Sånger från andra våningen

“Älskad vare den som sätter sig“.Med det citatet öppnar Roy Andersson dörrarna till en serie berättelse som kretsar kring människans situation i dagens samhälle. Roy Andersson har sedan sin långfilmsdebut 1970, med “En kärlekshistoria” endast regisserat två filmer därefter, “Giliap” och nu också “Sånger från andra våningen”. Tiden emellan filmerna har han ägnat åt kort- och reklamfilmer, vilket skapat en unik filmskapare.

Men resan dit har inte varit lätt. I alla fall inte resan med “Sånger från andra våningen”. I mars 1996 filmade Roy Andersson den första scenen, och i maj 2000, den sista. Därefter inleddes ett långt bearbetningsarbete, och inte fören 2002 hade filmen premiär på Cannes filmfestival. Det tog mer än sex år för Roy Andersson att slutföra filmen som blev en internationell kritikersuccé, däribland fem gulbaggar och juryns specialpris, som delas ut till en film med originell och nyskapande ton.

Sverige har rasat ihop. Människor går runt likt zombier, och behöver hjälp. De försöker fly från landet, vilket skapar långa köer på flygplatser eller bilköer. Vi följa Karl, filmens röda tråd, spelad av Lars Nordh, som har bränt ner sin möbelaffär i hopp om att få ut försäkringspengar. Vi möter honom för första gången när han står sotig och maktlös i en tunnelbanevagn, omgiven av vardagsmänniskor som lever i sina egna världar. Vi får följa Karl då han oroligt försöker hitta ett alternativt sätt att försörja sig på.

Parallellt med Karls historia invigs vi i andra karaktärer som symboliserar vårt samhälle. Bland annat en personchef som fått i uppgift att ge tusen anställda sparken, en misslyckad trollkarl och en regering som försöker förbättra samhället på ett uppseendeväckande sätt.

“Sånger från andra våningen” är en anslagstavla fylld med 48 vykort. 48 för de 48 scener filmen innehåller. Där varje scen, utöver ett 40 sekunder undagtag, innehåller en stillstående kamera, som varken zoomar eller förflyttar sig. Det krävs en artistisk genialitet för att få en stillastående kamera att berätta så mycket som Roy Andersson lyckas med.

“Det är svårt. Det är mycket svårt att förklara varför vi inte har råd att arbeta. Det går inte. Det är inte vi som bestämmer över sådant. Det är inte vi som bestämmer det. Man måste förstå det. Det är ödet som gör det. Det är inte vi. Det är ödet. Vem kan bestämma över ödet? Inte vi i alla fall. Det är enda vi kan göra är att försöka beveka ödet. Det är det enda vi kan göra.”

Dialogen går det inte att sluta beundra. Vartenda replik är en samhällskommentar, där Andersson förklarar hur svårt det är att vara människa i Sverige idag, men också beundran för den lilla människans storhet.

– Sånger från andra våningen berättas i filmscener som har två funktioner. Dels ska de tillsammans skapa överbyggnaden, upprätthålla temat och föra berättelsen framåt (i det avseendet är denna film inte unik). Men dessutom ska scenerna, individuellt, utgöra självständiga, färdiga, konstnärliga uttryck, förlarar Roy Anderson med anledning av diskussionerna om hans stil. Det är ett geni som talat, och vi kan inte annat än längta till hans nästa alster. Låt det inte dröja så länge den här gången, Roy.