Predators

Det senaste tillskottet i serien om Rovdjuret som endast lever för att jaga, döda och göra troféer av levande ting från universums alla hörn är här. Det är ingen nyversion av originalet från 1987, även om de gemensamma nämnarna är många. “Predators” bortser från de senaste två filmerna som slog samman Rovdjuret med varelserna från “Alien”-serien och som resulterade i en smörja som var nästintill smärtsamt att bevittna. Här är man istället tillbaka på ruta ett med en film som har en liknande prägel som den första, och hittills bästa delen av serien.
Filmen tar sin början med att ett fåtal personer ses landa i en tät, mörk djungel via fallskärm. De är beväpnade till tänderna, har aldrig träffat varandra tidigare. De kan inte ana vart på jorden de befinner sig, eller varför. Något som de däremot kommer underfund med omgående är att samtliga har ett förflutet präglat av våld och konflikter. Det dröjer inte länge förrän de inser att något har jagat dem sedan deras ankomst. Något som är ute efter att döda samtliga utav dem och som är överlägsen både ur en teknologisk och fysisk synvinkel. De bestämmer sig för att ta upp kampen snarare än att fly och upptäcker snart att de får hjälp från oväntat håll med sitt uppdrag.

“Predators” börjar ganska skakigt och illavarslande men lyckas rycka upp sig och stabilisera sig. Att man har gjort rätt val som låtit filmen utspela sig i en djungelmiljö står klart omgående, det passar mycket väl och tar fram det bästa utav konceptet. Jag gillar även hur man disponerat actionsekvenserna och hur filmen i stora drag bjuder på samma känsla som originalet. Det två största problemen med filmen är den tveksamma dialogen och rollbesättningen som är illa vald. Adrien Brody i huvudrollen fungerar inte alls som legosoldat och anti-hjälte, han har helt enkelt inte egenskaperna som krävs och när han försöker kompensera för detta blir det bara pannkaka av alltihop. I det stora hela saknas det kemi bland aktörerna i filmen. Undantagen är väl Danny Trejo och Laurence Fishburne som fungerar bäst i sina respektive roller, men båda två ges för lite tid och utrymme tråkigt nog.

Storyn är acceptabel och fungerar utmärkt som ursäkt för filmens alla scener utav skottlossning och explosioner samt de blodiga lik som de föranleder. Det finns en del intressanta aspekter i handlingen men precis som vanligt när det handlar om Hollywood begår man misstaget att berätta saker alltför explicit. I kombination med att man har lite för bråttom så man går man därför miste om de skräckelement och den mystik som annars kunde bidragit med ytterligare en dimension i filmen.

Jag är lite ambivalent till “Predators”. Jag är å ena sidan glad över att man gjort ett någorlunda seriöst och ärligt försök till en bra sci-fiaction med Rovdjuret i fokus, å andra sidan är “Predators” inte i närheten av originalets spänning och charm. Men man lyckas åtminstone slå de tidigare uppföljarna på fingrarna och levererar en godkänd dos underhållande och våldsam action, som dock kunde ha blivit bättre om man inte satt hinder för sig själva. Om du gillar de tidigare filmerna och originalet i synnerhet, är detta en film för dig, om inte, så finns det bättre alternativ. För trots att den glimtar till emellanåt och är ett steg i rätt riktning så har “Predators” i slutändan för allvarliga brister för att nå några högre höjder i en redan begränsad genre.