Casino Royale

Det gamla har blivit nytt och det nya har blivit för gammalt. Vad jag menar är att man försökt gå tillbaka till vad James Bond en gång stod för. I de senaste filmerna har man lyckats bevisa att mångfalden av tekniska prylar och explosioner inte går hem hos publiken. Istället har man gjort en film utifrån Ian Flemmings första roman om agenten med rätt att döda.
Terroristnätverkens finanser sköts av den hårdkokte Le Chiffre som fungerar som en slags bankir. James Bond tros kunna eliminera Le Chiffres fortsatta chanser att fullfölja sin kriminalitet, under förutsättning att han besegrar sin fiende i ett pokerparti med mycket höga insatser, på det luxuösa Casino Royale.

Vesper Lynd jobbar för det brittiska finansdepartementet och skickas på uppdrag av regeringen ut för att ta hand om de stora summor pengar som av Bond ska användas som insatser i pokerspelet. De upprepande attackerna mot dem båda leder till slut fram till ännu svårare situationer.

Det går inte att blunda för det faktum att den här filmen är ett steg tillbaka, men ett steg i rätt riktning. För det krävs att man går tillbaka, då Bondfilmerna var som bäst. Casino Royale kan jämföras med vad vi tidigare sett i exempelvis “From Russia With Love”. De nyare filmernas behov av att hävda sig med stora explosioner och dunderhäftiga prylar är som bortblåst. Istället är det den lite halvkusliga thrillerkänslan som gör sig påmind i Casino Royale.

Bond är utbytt och Q har gått i pension en gång för alla. Vid första anblicken liknar det inte alls vad vi tidigare sett. Istället visas Daniel Craig upp iförd smoking, en yrkesmässigt väldigt skicklig skådespelare men som tyvärr inte riktigt utstrålar den riktiga bondlystern som efterfrågas. Vidare har vi den charmiga halvsvensken Eva Green som gestaltar Vesper Lynd, och en Mads Mikkelsen som på ett intet sagt briljant sätt axlar rollen som den ärrade Le Chiffre.

Ett duktigt gäng skådespelare i en film som verkligen blir till en positiv överraskning. Men den har som så många andra filmer i serien, gropar som den då och då trillar ner i. Pokerspelandet är naturligtvis trendigt men tar upp en alldeles för stor del av tiden i filmen. Denna gång till och med på bekostnad av den efterlängtade biljakten som tyvärr glöms bort. Utelämnat blir som tidigare nämnts även prylarna, den här gången till filmens fördel. En av de saker som förstört de senaste filmerna är mångfalden av dessa tekniska leksaker som Bond fått lägga vantarna på, inte minst i Die Another Day.

Casino Royale lever upp till mina förväntningar, även om inte Daniel Craig är tillräckligt mycket gentleman för min smak så finns humorinslagen och kommentarerna på rätt ställe. Casino Royale må vara ett litet steg i filmserien, men ett stort steg för filmerna att bli vad de en gång var!