The Secret Life of Walter Mitty

I den postmoderna världen fungerar orden nästan som ett mantra, att allting redan är gjort, det som återstår är blott referenser till och kopior av vad som har varit. Att det handlar mer om att ta redan användna ting och kombinera ihop på bästa möjliga vis för att nå någonting som liknar ett nytt verk. I “The Secret Life of Walter Mitty” maximeras teorin genom vad som inte nödvändigtvis är explicita referenser, men det känns som att allt som någonsin har gjorts har satts samman till en explosiv fest av eklektiskt potpurri som genomsyrar alla aspekter av filmen.

Det ligger naturligtvis i intrigens natur att behandlas ur detta perspektiv, framför allt såhär 75 år efter att den synnerligen besynnerliga novellen skriven av James Thurber som den baseras på skrevs. Likt i sin förlaga handlar filmen om Walter Mitty, en helt och hållet på alla vis extraordinärt alldaglig medelålders man. Det som gör honom till ett ämne intressant nog att berätta om är hans förmåga för fantasier, han dagdrömmer. Han zoonar ut från verkligheten och plötsligt är han inte längre den extraordinärt alldagliga Walter Mitty längre, han är istället allt från en superhjälte till bara en mer initiativtagande, våghalsig version av sig själv. Medan novellen slutar här, fortsätter filmen genom att avvika helt från originalpremissen, och faktiskt utsätta Mitty för ett verkligt äventyr minst sagt värdigt hans tidigare fantasier. Invävt i detta finns från Mittys sida ett kärleksintresse för en arbetskollega, och genom de dubbla intrigerna uppstår högst naturligt blandningen mellan genrer och stildrag som filmen utgörs av.

Få saker är så vanskliga som att blanda så fritt som Stiller gör i Walter Mitty, det är alltid en svår balansgång mellan ytterligheter, där man genom att falla ner på ena sidan negligerar den andra – med resultatet att allt känns hafsigt och ofärdigt. Det är kanske oväntat att Ben Stiller är en regissör som ska klara av den här balansgången. Att han hanterar den helt hysteriska galenskapen väl visade han för fem år sen med “Tropic Thunder”, men att han lyckas genomföra romkomdramat så pass elegant som han gör känns mindre självklart. Men det går an! Just denna bit låter en ana att han influerats av sin gode vän Noah Baumbach, där stillsamheten och det lågmälda men underfundiga berättandet är gemensamt. Fotomässigt finns även såväl tjusiga inramningar á la Wes Anderson som större kamerasvep och utzoomningar värdiga Spielberg eller Scorsese. Återigen är det en väldig kontrast mellan scener och tekniker, som Stiller visar sig behandla väldigt väl.

Man kan lätt uppfatta “The Secret Life of Walter Mitty” som allt för lättsam, varesig man läser dess teman som fånga dagen, lev din dröm eller kanske dröm fram ditt liv, så är det klichéer och banala ickevisdomsord. Men Walter Mitty själv är en karaktär man inte bara har lätt att sympatisera med, utan även gärna relaterar till, och omedelbart intresseras av. Vidare är det kul att återigen få se en storskådespelare i en helfestlig biroll. I “Tropic Thunder” var det Tom Cruise som filmbolagschef, här är det Sean Penn som härligt excentrisk fotograf. Det är storartad underhållning.