The Tourist

Florian Henckel von Donnersmarck misshandlar sin karriär med en smärtsamt dålig och förutsägbar film. Inte ens Ed Wood hade kunnat göra det sämre.
Vi som sett en och annan film i våra dagar vet att filmmanuskript på sätt och vis tenderar att repetera sig. Vissa element finns liksom alltid där. En twist är ett sådant element. I “The Tourist” handlar allting om twisten och när vi ser hur filmen kommer att utvecklas redan en kvart in är resten en transsportsträcka till eftertexterna.

Angelina Jolie promenerar förenämnt på Paris gator med ett leende på läpparna. Hon sätter sig på ett café, får ett brev levererat till sig och börjar sedan skaka av sig polisen innan hon sätter sig på tåget till Venedig. På tåget ska hon välja ut en man som liknar sin älskade Alexander Pearce, den efterlyste ekonomiske brottslingen som förändrat sitt utseende med plastikoperation.

Förutsägbarheten får liksom resten av filmen att förlora sin innebörd. Och då är den trots allt skriven av två Oscarsvinnare i Christopher McQuarrie (“The Usual Suspects”) och Julian Fellowes (“Gosford Park”).

Men även om förutsägbarheten stjälper resten av filmen är den totala avsaknaden av kemi mellan Johnny Depp och den ständigt leende Angelina Jolie är plågsamt påtaglig. Mitt i röran står Henckel von Donnersmarcks, Oscarsvinnare han också, och ser en potentiellt blomstrande karriär försvinna i avgrunderna.