Dinner for Schmucks

Paul Rudd spelar Tim, en investerare vars karriär går bra. Tack vare några lyckosamma omständigheter har företagets chef fått upp ögonen för Tim och han får in en fot i dennes slutna krets. Chefen och hans närmaste män letar på fritiden upp excentriska, udda och närmast galna personer med någon form av spetsegenskap. Alla tar med sig en person till en middagsbjudning som går ut på att göra narr utav dem. Utöver att vara enbart en sysselsättning fungerar även denna aktivitet som en slags initiering för att bli accepterad bland de högsta hönsen på företaget. Tims uppgift blir alltså att hitta någon naiv och säregen person att bjuda till den kommande middagen för att på så sätt klättra internt inom företaget för vidare framgång.
Ödet har sin gång och det dröjer inte länge förrän Tims vägar korsas med Barry (Steve Carrell). Denne Barry är en ensam, frånskild man vars största intresse är att samla döda möss som han använder till sin dockteater. Det ena leder till det andra och innan Tim hinner blinka har Barry nästlat sig in i Tims liv och orsakat en så stor skada på både Tims affärs- och privatliv att den tycks vara oreparerbar. Allt handlar om att stå ut med Barry fram tills middagen äger rum.

Man kan fråga sig hur detta kan bli annat än roligt när det på pappret har mer än godtagbara förutsättningar för att bli en bra komedi. Tyvärr är frågan befogad och detta är varför. “Dinner for Schmucks” är en svag historia som är alltför smaklös i sin stil. Filmen hamnar på fel sida av roligt och pinsamt och Jay Roach senaste är hans sämsta hittills. Filmen saknar charm och rätt vinkling för att alla olyckor och all tragik som drabbar Tim och Barry ska kunna bli roligt och inte sorgligt.

Den enda karaktären som känns någorlunda trovärdig är huvudpersonen Tim, men när han står i kontrast till resten snarare förstärker han filmens löjliga prägel än tvärtom tyvärr. Zach Galifianakis som gjorde bra ifrån sig i “Baksmällan” förra året känns redan blasé och Steve Carrell, som onekligen besitter en komisk förmåga, får här agera alltför onyanserat och tvingas spela över på ett sätt som inte gör honom rättvisa. Det här är extra olyckligt då det är Carrells karaktär snarare än Rudds som driver filmen framåt.

“Dinner for Schmucks” hade potential, den är baserad på det lysande franska originalet “Le dîner de cons”. Den här Hollywood-versionen förmår dock inte mig att skratta bortsett från möjligtvis av medlidande. När det helt saknas entusiasm och kemi och när manuset känns tafatt och ofärdigt då finns inte mycket hopp för en film. Man kan fråga sig varför man ens bemödar sig att göra en nyversion? Såg ingen inblandad problemen under själva produktionen eller sneglade man då åt listan med rollbesättningen och ryckte på axlarna? Inte ens Adam Sandler kan göra såhär dåliga komedier numera.