Winter’s Bone

Att “Winter’s Bone” vann Stora jurrypriset vid filmfestivalen i Sundance säger förvisso mer om priset än om filmen i sig. Men en del säger det om filmen också. Likt föregående två års vinnare av samma pris, “Frozen River” och “Precious”, är “Winter’s Bone” en film långt ifrån de filmer vi i Sverige vanligtvis matas med från andra sidan Atlanten. Den skulle lätt kunna betecknas som en “filmfestivalfilm” med allt vad det innebär med långsammare tempo och annorlunda miljöer. Att det är ett av affischnamnen till årets upplaga av Stockholm filmfestival är därför inte konstigt.
17-åriga Ree har, efter att hennes mamma insjuknat och hennes pappa försvunnit, utvecklat en vardag som till stor del går ut på att ta hand om och utbilda sina yngre syskon. Djupt inne i skogen på den amerikanska landsbygden gör de sitt bästa för att överleva genom att skjuta ekorrar och hugga ved. När Ree en dag får reda på att hennes försvunne fader har pantsatt det enda de äger, huset de bor i, ger hon sig ut på en jakt för att hitta honom. Men det är lättare sagt än gjort när alla hon möter vägrar prata och hellre tar till nävarna än berättar vad de vet.

Att “Winter’s Bone” marknadsförs av filmbolaget som en intensiv thriller kommer nog att få en del våldstörstande tonåringar att rynka på näsan när de väl slår sig ner i salongen. Detta är nämligen mer ett drama om en ung tjej och hennes försök att försörja och ta hand om en krisdrabbad familj, än vad det är en nervkittlande thriller. Därmed inte sagt att “Winter’s Bone” inte är spännande. Filmens premiss lämnar öppningar för flera spännande sekvenser och under hela filmen byggs en form av underbyggande spänning upp som kulminerar mot slutet. Filmens primära fokus ligger dock aldrig på att höja pulsen på publiken.

Ett kompetent hantverk är det dock, och det finns mycket att beundra såväl rent visuellt som sett till skådespelarprestationer. Panoreringarna över de vackra miljöerna och den briljanta Jennifer Lawrence i huvudrollen hjälper båda till under de stunder “Winter’s Bone” inte lyckas fängsla hela vägen ut. För det bör understrykas att filmen inte lyckas engagera hela tiden, i varje scen, men allt som oftast är det likväl en fascinerande historia och en oerhört vacker film.